Måndag morgon när jag vaknar är det mörkt, mörkt och -22. Marcus och Elin ligger fortfarande och sover sött när jag beger mig iväg för att sätta barnområdet i syd. Men kan ni tänka er, när vi satt i bilen ljusnade det och när vi var uppe på fjället var det ljust, och då var klockan bara strax efter 7. Det går mot vårvinter och långa ljusa dagar! Solen lyste och det kändes som att det skulle kunna bli en fin  måndag.

Och där gick larmet. Hade visst lyckats gå in genom fel dörr när jag skulle hämta borr och lämna matlåda. Så nu blev det snabbt att ringa runt och hitta rätt person som kunde stänga av. Efter det fortsatte bara krånglandet. Borren var utan batterie, när jag väl hittade ett var det urladdat och det var dags att ringa runt lite mer. Så var barnområdet tillslut färdigt och jag hann itid till morgonmötet.

Roliga barn, men mindre roliga föräldrar. Tror jag har träffat tillräckligt med spännande karaktärer bara idag för att kunna skriva en roman, där alla är mer eller mindre udda. Nämde jag att solen försvann och ersattes av vind runt 11tiden?

Hemma igen runt 5 och segat vid soffan/datorn med Elin och Marcus. För att inte helt förslappa bakades en äppelpaj, och tro det eller ej, men helt utan strösocker och fantastiskt god! Och nej, det är inget nyttighetsfas utan helt enkelt fantasi då strösockret var helt slut. Och oj vad den blev god!

Så nu ligger jag här vid soffan igen, facebookar och saknar min lillebror en smula.

Men är nöjd med dagen som gått och livet jag lever.

Nu var arbetsveckan snart slut, redan torsdag! Gått privat hela veckan så denna förmiddag blir det privater, och på eftermiddagen är det dags för Gb-cupen och ikväll är det aktivitetskväll i sporthallen som gäller. Imorgon jobbar jag avslutning och på kvällen är det fadderfest och finaste Elin kommer hit! Så till helgen blir det skidåkning och kusinmys.



Såhär såg det ut sist i sporthallen, undrar om det blir likadant ikväll?

Denna lördag började med att säga hejdå till Rasmus och Jennifer som vart på besök hos oss. Eller rättare, den skulle börjat med det, men istället sprang jag och Rasmus runt och knackade på hos grannarna då någon parkerat rätt framför deras bil. När vi väl hittat rätt och fått honom att röra sig ut mot bilen och flytta den var det dags för dem att bege sig på riktigt.

När jag kom inhostandes i huset igen gav Marcus mig utegångsförbud på grund av gårdagens astmaattack och dagens kyla -33. Alltså började vi småplocka lite här hemma, röja och fixa. Sen la vi oss raklånga i sofforna och det var dags för Vampire Diaries.


Rastlös som jag är dröjde det dock inte länge innan jag sprang in i köket och slängde ihop lite paj och chokladsnittar. TIllbaka till tv-soffan och sen sprang Anna in en sväng. Och det är dagen än så länge. Snart ska det klippas lite hår och ikväll ska vi till Anna och äta middag med henne och Lisa som kommer över!



Myskläder på både Marcus och Anna


Päronpajen

Födelsedag idag, och måste vara en av mina allra finaste födelsedagar någonsin. Frukost på säng, superfina presenter, grattisprat med familjen. Och allt detta innan jag ens lämnat sängen. En dag full av jobb med riktigt glada och pigga grupper i strålande solsken och -10.

Efter skidskolan och innan jobbkväll i sporthallen var jag och Astrid duktiga och gymmade. Kvällsjobb som var hur kul som helst, klättrande, säkrande och konstant leende. Nu ligger jag hemma i soffan och tittar på serier.

Glömde jag säga att kvällsmaten lagades av Marcus himself?

Imorrn är det fredag och fredag betyder avslutning i skidskolan. Alltså är veckan snart slut. Jag som knappt hunnit inse att veckan börjat. Men imorgon är det alltså fredag. Och snart är januari slut och vips är säsongen slut. Och just därför blir det morgonskidåkning kl 07.00 imorrn. Okej, inte bara därför, men det låter bra, i mina öra i alla fall.

I övrigt har denna vecka bestått av, jobb, risk, skidåkning, orolig sömn och cath up från veckan som gått. Fast framför allt en väldigt förrvirrad och kall vecka hittills. Så nu ska jag ta och diska och sen väntar sängen.


Ganska meningslöst inlägg egentligen, men ibland behöver man bara få skriva av sig lite. Huvudsaken  är inte vad som skrivs utan att det skrivs.

Eftersom jag är iväg på utbildning kommer här ett förinställt inlägg till den finaste av mammor, det vill säga min. Hon fyller nämligen år idag! Ett stort stort grattis till dig kära mamma!

Då var jag nästan färdigpackad, kylen är utrensad och all disk diskad. Städat och fint på övervåningen och det enda som återstår är att gå ut med soporna och damsuga köket. Sen är huset redo att stå tomt en vecka. För i eftermiddag bär det av mot Klövsjö och SLAO steg 3. Så håll tummarna för mig, nu ska här åkas skidor och pluggas skidteori på riktigt!


Vi hörs om en vecka!

Perfekt dag idag, lite lite snö då snön blåste bort från de brantare partierna igår, men inte värre än att det var lite hårt. Bara åkt runt och stannat lite här, lite där, allt beronde på var folket fanns att hitta.



Min arbetsplats och min fritid, mitt hem.

Otursfredag you could say. Fast inte för mig hittills i alla fall. Det enda ortursmolnet idag har varit blåst, blåst, blåst och ännu mera blåst. För att inte säga storm. Var har man kunnat åka idag? Jo, i barnområdena och västhavet. För inte ens knappen upp mot toppen var igång. Allt på grund av lite vind. Eller som sagt, ganska mycket.


Men egentligen gav det mig fördel på eftermiddagen, för då skulle jag jobbat med en tävling vi har här varje fredag och som är öppen för allmänheten. Fast på grund av vinden och stängda liftar blev det inget av tävlingen. Vilket innebar att vi istället sprang fram och tillbaka med banderoller, funderade ut hur det ser bäst ut att ha det och skrattade och log i största allmänhet. För trots att det blåste lyste solen, och i goda vänners lag är det svårt att vara ledsen. Okej, jag erkänner, jag är överlycklig över att inte vara hemma längre. Trots att jag hostar, fryser och har ont i halsen är det så skönt att göra nånting. Att vara bland folk och i snö.

Nu har jag fått skriva av mig lite och det är dags att hoppa in i duschen. För snart ska vi gå över till Anna och Anna.

Cherioos!

Jag mår bättre! Snurrar bara lite när jag böjer mig och febern är näst intill borta. Halsen och hostan gör som vanligt alltid lite som de känner för, men det är inte mycket att fästa sig vid. I vilket fall, rastlösheten har varit ett faktum. Så här kommer bilder över dagen. Hur man anstränger sig lite lagom när sjukdomen är ettrig och kroppen är trött.


Dagen började med en promenad i sol och kyla, lika bra för kropp som för själ. Och vem blir inte friskare av lite frisk fjälluft (mina lungor räknas inte)?









Rimfrost i håret. Och lycka i själen.



Blev lite bullar bakat.



Och dags att plugga lite inför kursen nästa vecka.



Under tiden jäste foccacian och recepetet och inspirationskällan finner ni här. Precis exakt samma känsla som när man kommer ur bageriet med en nybakad varm baguette. Samma fantastiska smakupplevelse i något så enkelt som ett vitt varmt bröd. Olivoljan förde dessutom med sig en doft av rivieran.


Så nu ska jag väl återgå till att läsa lite skidteknik och fysik i väntan på mr Andersson.

Imorrn är jag frisk! Bara så ni vet!

Trots många försök har jag inte lyckats, det gjorde istället febern. Så nu ligger jag här i soffan, halv sovande och kollar på min favoritfilm från barndomen "Heidi", vilken glädje att den går på tv! Fast egentligen vill jag bara vara frisk.


Så lika mycket för att uppdatera som att glädja mig själv kommer här lite bilder från i fredags då vi hade fadderfest med skidlärarna. Så en kort summering av fredagen. Direkt efter jobbet satte vi som höll i denna festen oss ner och gick igenom planerna för kvällen. Samlades så en timme senare och då var det dags att dela in alla i lag, för att hålla koll på ens lag fick alla sminkas till och bli lite manligare.





När alla var lite vackrare än innan bar det av mot afterski. Och när vi dansat oss trötta och svalkat våra törst lite bar det ut i barnbacken för lite tävlingar lagen emellan. Stafett, snöbollskastning och annat smått och gott stod som tävlingar. Därefter blev det korvgrillning, dusch och ombyte och vi fortfatte inomhus med lite mer tävlingar och lekar innan det var dags att återigen bege sig mot Kiken, nu utan skidkläder och skägg.

En härlig kväll helt enkelt.





Ju suddigar ju bättre. Det är vad hört i alla fall.

Måste säga att detta år börjar väldigt bra. Igår var en lugn dag med massa soffprat, lite promenader, pizzaätande och allmänt jättechill söndag. Och idag har det fortsatt lugnt. Lekte med världens sötaste valp imorses, vilket resulterade i att min morgonpromenad aldrig blev så lång, men desto gladare var jag.

Upp i backen och åka lite lagom en timme eller två sådär, för att sedan ta en kaffe och åka hemåt. Vädret var perfekt, -2 och jag begav mig ut och sprang. Gick grymt mycket bättre än jag förväntat mig vilket var riktigt, riktigt skönt. Och så var det dags för pizza igen, nu med hela skidskolan. Den så kallade måndagspizzan vilkrn är en traditon här bland skidlärarna på Idre.

Och där var mina två dagar i detalj, men utan bilder. Det enda som återstår att tillägga är hur sjukt mycket jag saknar mina djur just nu, och framför allt min vita lilla pudel. Som jag vill gå långpromenader i snön med min älskade hund!

Som sagt, här var texten, nu ska jag koka lite te!

Då var det nytt år. Bort med ovanor och se till att få det bättre, eller vad är det man brukar säga? Jag säger gott nytt år och hoppas det blir precis så som du drömmer om.


Sista dagen på året såg ut såhär, hela dagen i backarna och kvällen var vi såklart uppklädda och fina, åt gott och var i det finaste sällskap.

Första skidskolegrupperna för året, och vi passar på att lägga in en privattimme i slutet på det. Underbara grupper och sjukt kul att vara igång igen. Nu kör vi! Snöat nu på eftermiddagen och i stugan sover Marcus och Rasmus sött i varsin soffa.

Funderar på att ta en promenad och njuta av lite kyla och att det finns snö på vägarna.
Mitt liv är bra nu.

Igår var dagens som spenderades i en blå liten bil. Allt för att komma tillbaka till Borås lagom för att jobba klart det sista här, julstöka, gosa med älsklingshunden min och fira jul med familj.

Idag var dagen jag sprang runt leende på jobbet, för det är ju för fantastiskt där. Sista dagen imorrn och då blir det julfest med ungdomarna! Snabbt som en vässla begav jag mig sedan mot Göteborg för att där ta en sen lunch med Cecilie och Josse. Två av de vakraste jag lärde känna i Frankrike. Och mitt i julruschet sprang vi även på Lina! Även hon en av de fina från rivieran. Gissa om vi var förvånade.

 

Nu sitter jag här, med julbak och färdigklädd gran runt omkring mig, missa avsnitt på julkalendern som ska tas igen och två listor som det skrivs på för fullt. En om vilka julklappar som ska införskaffas och en om vad jag ska köpa med mig hem till vårt hus i Idre.

 

Snart är det jul. Det känns bra.

Igår var vi ute och sågade till oss en gran. Den minsta, gulligaste, finaste, sötaste lilla gran jag känner till! Här kommer lite bilder om hur det hela gick till, från skog till hus.



Svarta som natten, från topp till tå, bara ögonen glänste glatt.



Marcus in action



Vår fina lilla gran!

Söndag och första lediga dagen sedan jag kom hit till Idre. Det har firats med tvättid 8-12 vilket innebar att jag passade på att ta en morgonpromenad när jag redan var uppe och hoppade. Så ut i morgonmörkret begav jag mig, och sakta med säkert ljusnade det, ungefär samtidigt som jag insåg att jag var mitt ute i skogen och kanske borde vända om, vilket jag gjorde med rosröda kinder och glittrande blick. Vad härligt det var ute! Det enda som saknades var en vit pudel. Nu ska det snart gymmas eller bli lite längdåkning, det återstår att se vad när Anna kommer förbi.








Bilder från min morgonpromenad

Imorgon åker jag! In i en blå subaru, swish upp mot Stockholm. Äntligen träffa Marcus igen och sen fortsätter jag inte färden ensam längre. Packa om bilen och så beger vi oss båda mot Idre. Och där ska vi stanna.


Så idag är dagen allt ska göras, och här kommer en förenklad version av en av mina dagslistor:

• Baka julkakor och julgodis till mamma
• Packa
• Köpa mediciner
• Klippa Scotty
• Köpa julklappar
• Köpa ryggskydd
• Hjälpa min lillebror att tömma hans lägenhet
• Lost med Krook
• Famlijemys
• Skriva ikapp adventskalendern

 

Där var den, i sin allra kortaste och enklaste version. Bakandet är i full gång, silviakakan är klar och kolan står på spisen. Packandet går framåt och den listan prickas sakta men säkert av.

Nu ska jag titta till kolakoket.

Jag ligger efter med adventskalendern, men det ska jag ta itu med! Imorrn, eller på fredag, nu ska jag krypa upp i soffan med en katt och en film. Så trött och seg, men snart på benen igen!

För ett år sedan var jag nyinflyttad till Norge, till hemsedal närmre bestämt. Svar sådär fånigt nyförälskad i Römme istället för creme fraiche och tyckte att chokladpriserna var vidriga rent utsagt! Det första jag såg när jag vaknade, och det sista jag såg innan jag gick och la mig var fjällen.




Mitt liv snurrade mest runt skidor, snö, after ski, jobb och fest. Det bakades utan kavel och ideerna flödades med det mesta. Nyutbildad skidlärare, så grön och glad som man bara kan vara när allting är nytt. När alla man har runt omkring sig är unga, positiva och lika insnöade i allt vad vinter heter.








Redan då, efter knappa två veckor visste jag att det var kört. Det skulle inte gå att göra En säsong, det skulle bli fler. In i det sista försökte jag övertyga mig om att plugga nu till hösten, men förra vintern gjorde det omöjligt. Skillnaden då och nu är att det inte längre kommer vara nytt, ny plats, men inte ny sak. Jag kommer kunna fokusera mer på min skidåkning och mitt lärande till eleverna. Jag kommer inte längre behöva göra allt för min egen del, utan bara det jag verkligen vill. Vilket iof nästan alltid brukar vara mer än det mesta. Men framör allt är jag en hel bunt oersättliga vänner rikare!

Nu har suttit här, letat bland favoritförfattare, eldssjälar, glädjespridare, ja de flesta jag brukar se som inspiration och så kallade förebilder. Men när tankarna började vandra så långt som till fältassistenter och lärare rent i största allmänhet som gör ett så fantastiskt arbete insåg jag det till slut. Att jag kan inte skriva om EN person jag beundrar. Det måste bli TVÅ. Två som står mig väldigt, väldigt nära och som på så många sätt gjort allt de kunnat och trott på för att forma mig till det bättre.

Di gamle. Mormor och farmor. Karin och Birgitta.

"Jag minns när jag var liten och mamma hade bett mig och Saga att springa över till grannen för att få lite av det socker hon lyckats köpa. Vi klädde på oss det varmaste vi hade, för snön yrde utanför och vinden blåste kallt. Under tiden var mamma uppe i kammaren och hämtade ett av hennes finaste vita lakan. Som vi skulle hålla över oss så att flygplanen inte såg två springande människor."

En av de berättelser mormor berättade för oss barnabarn som små och som fastnat mest i minnet. Om hur hon och hennes lillasyster levde under andra världskriget i Finland. Då, när man hörde den som liten var det en spännande historia, men nu som vuxen är det inte lika glamoriserat. Nu anar jag de spår det satt och hur hon mer än någonsin fick lära sig att hushålla med det som fanns på gården. Att det inte var läge att klaga över ett hål i jackan, eller för den delen, att jackan lappades istället för att det blev en ny.

För att några år senare bege sig till Sverige. Med drömmen om en stad, om bättre jobb och fler möjligheter. Tror jag, för vad som egentligen ligger bakom, det vet jag inte, det kan jag bara fråga om. Här träffade hon efter några år vad som skulle bli min morfar och fick tre barn.

En kvinna utan dess like är min mormor, när jag tänker på det. Men allt som oftast är det man ser den kakälskande äldre damen som sitter i soffan med sina stickor eller ett korsord. Som nyfiket ska veta allt som händer i våra liv och vars största intresse alltid varit städning. För mormor är en pedant ända ut i fingerstpetsarna. Allt ska vara skinande rent och mer därtill.

När jag var liten och vi åkte på semester under somrarna brukade mormor alltid vara katt- och husvakt. Och alltid skulle det städas innan, så att mormor fick det fint. Och det var något jag mer än gärna gjorde, trots att städning aldrig varit ett av mina större intressen. Men nu skulle mormor få se hur duktig jag var. Och alltid berömde hon mig (fast det var nog aldrig så fint egentligen). Men det hör egentligen inte till saken. För när vi kom hem, hade mormor alltid gjort så mycket mer än passat huset. Alla fönster var alltid putsade, golven skurade, all tvätt tvättad och struken. Och alltid fanns det mat som väntade när vi kom hem.

Nästan alla vi barnbarn har i olika omgångar städat hos mormor. Från början inte för att hon behövde det, utan för att hon ville få en ursäkt för att mata, prata och betala oss. För att hon ville. Och aldrig har det varit så enkelt eller tacksamt att städa hos någon. Alla mattor alltid ihoprullade, skulle fönstrena putsas var alla blommor bortplockade. Mormor hade redan fixat.


Hon vet aldrig när det är läge att vara tyst eller inte. Säger alltid precis allt hon tänker på utan en tanke på vilka som hör eller vad hon egentligen säger. Hon har alltid varit lite strängare än mamma gällande ordning och reda. Men alltid att hon bryr sig, och det är aldrig någonsin någon tvekan om att jag faktiskt är bäst. Om du frågar min mormor då såklart.



Frågar du farmor så är jag också bäst. Fast jag skulle aldrig färgat håret brunt. Nu när jag är blondin igen är det nästan förlåtet, men inte helt.

Ändå sedan jag var liten har jag hatat, ja hatat, det faktum att vi bor så långt ifrån varandra. Lite coolt var det ju självklart med en farmor i Stockholm som man kunde åka och hälsa på om somrarna och så. Men för det mesta var det väldigt dåligt. Och nu är det ännu sämre. Ju äldre hon blir ju mer vill jag faktiskt kunna se henne. Tur då att min pojkvän håller till där uppe allt som oftast.

Farmor har alltid varit fylld av berättelser och äventyr, om den trolleriresan som gjordes med farfar där, och den resan där. Om berättelser från jobbet med alla människor hon mött där. Om vad som hände senast på Brigdeklubben osv. Och när hon forfarande orkade resa kom det alltid presenter från alla spännande platser. En aning om vad som hänt.

Jag och pappa har båda fått farmors färger, klarblåa ögon, blont hår och ljus hy. Envisheten och viljan, den kommer också från henne. Likaså glädjen i att spela kort. Alla de kvällar vi ägnat på verandan ute i Spersboda, när solen sakta sjunker. Och både farmor och jag övertalar mamma att det är sommarlov så jag får visst vara uppe fast klockan är alldeles för mycket.


När man tittar igenom gamla fotoalbum ser man genast vissa likheter mellan mormor och farmor. Båda var fantastiskt vackra kvinnor i yngre åldrar, vackra nu med. Men på ett annat sätt. En skönhet som får mig att bli stum. Dessa två fanstastiska kvinnor. Som klarat igenom varsitt liv, med helt andra svårigheter än de jag växer upp med. Två kvinnor som helt är sig själva, och format sina egna liv. Efter eget önskemål. Men framför allt, två kvinnor som visar mer kärlek än vad som borde vara möjligt. Två kvinnor som alltid visar vad de tycker, och då tycker de om mig.

Älskar er!

Det finns några huvudsakliga uppgifter för en hängkrok enligt mig. Den ska hålla det man hänger upp, vara pålitlig och tålig. Lite som min Krook. För den som kommer nära och lär känna honom, den håller han fast vid. Och det kan man lita på.



Han är pålitlig med det mesta. Gäller det ett nattdopp är han där, en helkväll med "Lost" och popcornpopande likaså. Om man gråter så att det inte går att höra vad som hänt genom telefonluren kan man lita på att hans lilla röda bil syns inom en kvart.



Jag har inget minne av första gången vi träffades . Vad sa vi till varandra? Vad var mitt inrtyck? Men det jag vet är att det blev många många timmar efter det. Flera år. Från början två flummiga tonåringar vars vardag var sena kvällar, långa nätter, knasiga upptåg, nattbad, filmkvällar, spelkvällar, skratt på gator och tårar i soffor.

Och nu är vi båda någorlunda vuxna, med olika drömmar och mål. Men fortfarande lika nära. Det finns få som känner mig så väl, och som kan få mig till skratt, eller irritation lika lätt. Få som vet så väl vilka frågor som ska ställas och hur jag ska gå med på något. Och få som är mig lika nära. Lika nära som en bror.

Lucka 2 - Staden där jag bor

Var ska man börja egentligen, på Knalleland kanske, eller varför inte djurparken? Gå ett varv bland djuren, klappa fåren, se björnungarna och kanske ta en glass påväg mot tigrarna. För att sedan ta en lott, vinna ett gosedjur och bege sig till Borås Arena för att se en Elfsborgmatch. Nu i juletider stressas det mellan Media Markt, Elgiganten, Gina Tricot, Siba, Presentknallen, ja alla kedjor man bara kan hinna med på en eftermiddag. För att när benen är trötta och huvudet längtar efter vinterkänsla gå till stora torget och lukta på granen, se alla ljusen, känna dofterna från stånden som säljer munkar, glögg, brända mandlar, ja allt för att få känslan att finna sig och stressen att läggas.

Fast egentligen är den helt enkelt bara den gråa staden. Staden där det alltid regnar, aldrig finns något annat att göra än shoppa och fika och där det är grått om man ser utanför föntret. Grått och kallt. Där har du svaret för några år sedan enligt mig. Och vad har egentligen ändrats sedan dess? Det vet jag inte riktigt, men kanske att vi har närmat oss varandra igen, efter tonårens hat och frustration. Efter längtan om att komma bort. För trots allt är varenda gata välkänd, varje kullersten ett minne. Och vad det finns minnen.  Som lyser fram, klara solstrålar mellan molnen.

Det kommer aldrig vara min drömstad, men alltid min hemstad. Staden där tryggheten faktiskt samverkar med ångesten. Regnet med växtligheten så det blir grönt i det gråa. Staden jag alltid återvänder till.

Idag är det snart jul! Och vintermånad på riktigt, vilket innebär att det är alla människors rättighet att ha mössa och långkalsonger när man vill och hur mycket man vill! Det innebär även att julkalendern börjar idag och då jag kommer vara i Sverige hela vintern ut kan jag följa den precis så slaviskt jag vill. Hur härligt är inte det?!


Årets julkalender på svt


Och då tänker inte jag vara sämre, eller, jag ska i alla fall försöka att vara duktig. Därför följer jag så många bloggars exempel, däribland Emelie på damernas värld och har en egen liten julkalender här på bloggen.

1:a December -Berätta om dig själv

Jag heter Emmie och är 22år. En vintergalen djurälskare som alltid lyckas skada mig själv eller vara åtminstånde lite småsjuk såhär i höst och vintertider.  Jag bor för tillfället i Borås, den stad jag är född och uppvuxen i, men snart är det dags att bege mig upp mot fjällen för att göra min andra vinter som skidlärare. För tillfället är jag lite småallergisk och har läst igenom alla yoghurtförpackningar som finns i huset för att se vad orsaken kan vara. I övrigt saknar jag min pojkvän över allt (han befinner sig i Thailand tills nästa vecka.) Detta får räcka som lucka nr 1 känner jag. Och det mesta som står i bloggen handlar ju faktiskt på ett eller annat sätt om mig redan.

Imorgon är det andra december! Godnatt på er

Igår blev det konsert. I Stockholm. Så det kan gå. Och så det gick, fantastiskt bra konsert av Ben Howard och riktigt kul dag (trots mycket buss) med lillebror, Petrus och Kevin. Sjukt bra band med riktigt härlig scenkänsla. Och humöret var på topp innan, under och efter konserten. Lite bittert i bussen påväg hem bara, men vem kan vara annat när en 6timmar lång bussresa väntar?

Då var jag hemma från jobbet, och ska så vara hela veckan enligt frabror doktor. Har man känsliga lungor, astma och det är ruggigt ute, då ska man inte förvärra saken genom att jobba när allt i kroppen säger nej. För att citera hans ord. SJälv tycker jag inte alls att kroppen har sagt ifrån, bara hosta och att jag inte har nån röst då men. Så nu sitter jag här. Rastlös, hostig och bara väntar på att hostmedicinen ska göra sitt och få mig att somna, dåsigheten borde komma ganska snart. Fram tills dess försöker jag låtsas att jag inte är rastlös. Det gör jag med en bild, så kanske ni får bilden av mitt sinnestillstånd just nu. Fast bilden togs för någon helg sedan, av Rania en mycket trevlig kväll.

Måndag och jag börjar 13.00 Perfekt för en långpromenad med hunden innan jobbet med andra ord. Halvruggigt väder och regn i molnen, vi klär på oss galon och traskar ut. Riktigt kul att vara ute vilket resulterar i att vi börjar leka, sådär som man bara kan göra matte - hund. Jag nämde att det var blött va? För här kommer händelsen, jag faller huvudstupa ner och skrapar upp båda mina knän samt får lite snygga hål i jeansen sådär. Vi haltar så sakterliga hem, jag byter om och beger mig mot jobbet.

Vi bakar pepparkakor med ungdomsgården, och när alla bakat de dem vill finns det deg över, så jag och de två tjejer som vågat sig in sätter igång med ett pepparkakshus. In i ugnen och vips är det dags att smälta socker för att limma ihop de olika delarna. Jag håller försiktigt på och har ingen aning om vad som händer bakom mig i cafeterian. Då rycks jag till av en av killarna som blir jagad och brännskadan på fingret är ett faktum.

Så nu sitter jag här och beklagar mig över mina krämpor, samtidigt som jag lyser av glädje över dagen. Måndagar är bra dagar på jobbet. Och pepparkaksbak gör mig lyrisk. Snart är det jul och myset och fixet är i full gång. Jag ska bara ta och krya på mig lite. Samt se klara av att sova igenom natten med två trasiga knän och en hosta som jag ska åtgärda. Och sen är det vinter. Om bara kylan och snön ville komma. Så kom Kung Bore, Kom!

I vardagrummet ligger pappa på soffan och skriker och vrålar. Världscupen i längdskidor har satt igån Kalla kom två och norskan vann. För det är så pappa säger det, norskan. Och direkt vet jag vilken norska han syftar på. Herrarna kör för fullt och Johan Olsson leder(!). Ute är det ruggigt och regnigt, inte alls kallt och soligt så som jag vill ha det. Men snart, snart. Det närmar sig med stormsteg, och jag längtar så! Att få komma upp till fjällen igen. Och spendera en hel vinter på skidor, med skrikande barn och uppfodrande föräldrar. Snö vart man än tittar och skidgalna människor vart man än går.

Men jag kommer vara kvar i Sverige. Inga mobilnummer att byta, skattekonton att fixa, läkare att förstå eller saknad efter marabou i mataffärerna. Jag blir kvar i landet. Så snart sitter jag i en liten blå polo och kör uppåt i landet!

Nu bär det av mot Göteborg för att träffa 2av de bästa, Jenny och Johanna. Mina kära gamla vapendragare från Hemsedal. Bjuder därför på denna bild och hoppas alla får en fantastisk helg, för det vet jag att min kommer bli!

Smile like you mean it, var också ett allternativ till rubriken. För just idag flyter allt på. Haft en fantastiskt härlig vanlig dag, glädje på jobb, solskenspromenader med hund, fantastisk fika och underbart liv!

Just idag är jag lycklig.

Och det var jag igår med.

Och nästan halvt i måndags.

Nu känns livet bra.

Bomber och granater! Vad ska man mera säga? Filmen var lika magisk som serietidningarna, lika levande och fångande. Amazing.

Så inlevelsefull, spännande, glädjande, färgsprakande, ja allt helt enkelt. Tintin gjorde min söndag! Och mamma var lika övertygad som jag, vi väntar med spänning på uppföljaren. Och försöker vänja oss vid att kapten Haddock var lite grövre än vi önskade (men seriealbumen hemma fick oss att godkänna det) Att Milou kallas Snowy och Dupond & Dupont för Thompson & Thomson gör inte heller särskilt mycket. Jag är såld.

Grattis älskade pappa på födelsedagen!

Höstlov för de flesta betyder lugnt på jobbet för mig. Eller rättare, ta itu med sådant vi inte hinner annars. Och vad skönt det har varit idag!

För att inte tala om hur kul det var ikväll när jag fick göra mitt körinhopp. Så på lördag blir det jag, Mozart, kören, orkestern, publiken och massa njutning. Och för att förtydliga, jag är bara en liten, liten obetydlig del, en körsångare man knappt anar där nånstans i mitten av alltihopa. Men vad jag trivs! Saknar att sjunga, och att spela! Men framför allt saknar jag en hobby som får mig att koppla bort precis allt. För det är vad som sker när jag sjunger i kör, liksom när jag målar. Att så fokuserat ägna all energi och kraft åt en enda sak. Koncentrera sig allt man bara kan. Så det var riktigt härligt att sjunga idag, riktigt, riktigt jättekul! På lördag är det på riktigt. Tror det var 14.00 kanske.

Och imorgon väntar en ledig onsdag! Lovely!

Det där med motivation alltså. Just nu går det sådär, både vad gäller att skriva här och att komma ut i höstrugget. Känns såå mycket skönare att bara gömma sig inomhus och klättra på väggarna av rastlöshet. Så därför tar jag itu med både det ena och det andra. Skriver en rad här och beger mig till friskis och svettis.

Hoppas ni har lika fint väder som jag har idag! En helt underbar höstdag. Solen glittrar i löven och molnen håller sig långlångt bort, så långt bort att de inte ens syns i utkanterna av min himmel. Och vad passar väl bättre än att då ta en höstpromenad med min kära kusin. En härlig skogrunda med prat om det mesta och en lite vovve överlycklig att gå på stigar han sällan promenerar.

Nu ska jag och mamma bege oss vidare till mormor och lite söndagsfika. Som sig bör en riktig höstsöndag som denna.



Ett stycke Elin




Och en väldigt suddig hund, som ändå får vara med. För det måste han ju få vara.

Min helgpaus sträckte sig visst över en hel vecka. Där ser man. Jobb, kattflytt, simning, fredagsfika och lite annat smått och gott har hunnits med. Och nu firar vi att jag är tillbaka här och att det snart är lördagkväll med en lista.

1. Vad heter du? Emmie
2. Ett ord på fyra bokstäver: Elak
3. Flicknamn: Elin
4. Pojknamn: Emil
5. Yrke: Engagerad elitsolad
6. Färg: Elfenbensvit
7. Klädesplagg: Elvine
8. Mat: Ekollon
9. Sak i badrummet: Enbarr (luktar såå fräsch, try it!)
10. Plats/stad: Etiopien
11. En orsak att vara sen: Elen har gått sönder
12. Något man skriker: Eyyyy!
13. Film: En dag
14. Något man dricker: Egengjord saft
15. Band: EMD
16. Djur: Ekorre
17. Gatunamn: Envägen
18. Bil: Edonis (wikipedia)
19. Sång: Eloise
20. Aktivitet med mer än en deltagare: EM (europeiska mästerskapen)

Laters!

Nu försvinner jag för helgen, först till farbror doktor och han vän magnetröntgen och när det är klart sätter jag mig på ett tåg mot stockholmstrakten däromkring. Hörs efter helgen!

Den här bloggen handlar enbart om distansförhållanden. Så fin och så sorglig på samma gång.

Istället för att lägga mig under en sten och kura ihop där tills jag blivit en liten fjällräv som glatt kan studsa iväg in i skogen beger jag mig mot jobbet! Kanske ska nämna att kroppen inte alls vill vara instängd i ett hus idag, jag vill vara ute! Och studsa runt, springa, springa, springa. Menmen, ska i alla fall få leka med barn idag.

Cherioos!

Nu händer det mycket här i höstrugget. Och fått ny röntgentid med, så slipper vänta i två månader. Det är bra skit det.

SÅ, efter att jag fått skriva av mig, kanske i fel forum, här i bloggen om mina tankar och djur kommer min kära bror och säger "Jag kan se en gammal liten man med basker säga; djur de är allt fina. "Men det är bra Emmie, då når du en bred publik. Och det är ju viktigt. "

Det var nog allt jag hade att säga just nu. Ska bättre mig lite kanske.

Idag var en av de dagarna, dagarna man tar på sig joggingskorna, träningsjackan och kopplar på hunden. Inte för att man så gärna vill ut, utan för att han behöver en promenad. Inte så att jag INTE ville gå ut, men jag hade inte heller någon längtan. Jag gick ut, men utan inlevelse eller större tanke runt omkring. Och så fort grinden var stängd och vi gick ut på asfalten kom tankarna och började snurra. Utan att jag varit medveten om att de legat där på lur och väntat. Men snabbt kom de i ett gäng och attackerade. Och jag gick där, helt innesluten i mitt eget och med en hund bredvid mig, bara halvt medvten om honom. Förbi en barnfamilj gick vi och var så plötsligt i skogen. Då lyckades jag komma ihåg att Scotty fortfarande var kopplad och knäppte snabbt loss honom. Lika snabbt satte han iväg. För att hämta en pinne och visa matte att det minnsan var vi som var ute och gick. Fram och tillbaka, tugga, hoppa, leka, vifta på svansen. Min gamle vän var plötsligt en unghund igen, som skulle göra allt för att locka fram sin matte ur hennes sinnestämning och få henne medveten om att hon faktiskt var på promenad med en pudel.

Och om det gick. Resten av promenad sprang, hoppade, ropade, lekte vi fram. Upp på sten, under stock, snurra runt, sicksack och annat roligt vi fick för oss. Och när vi åter var ute på vägen bland bilar och folk gick han tätt tätt intill mig. Som för att säga, glöm inte bort mig nu matte. Jag är ju här precis bredvid dig.

Lika snabbt som tankarna kom från ingenstans var de så borta igen. Allt tack vare en liten klok hund som bara ville pigga upp sin skogskamrat och kära människovän. Det är otroligt hur mycket djur kan göra. En katt kan vara den bästa tröstaren för en ledsen tonåring som precis insett att killen hon gillar inte ens vet vad hon heter. Inga kan som hästar förstå hur dumma och elaka föräldrar kan vara och hur allt som behövs är en mjuk mule eller att snabbt gallopera fram på ängen. Och ingen kan väl visa bättre än en hund hur saknad man varit när man kommer in efter att ha hämtat posten. Hur otroligt länge man var borta och att just jag är den värdefulaste personen i hela världen. Endast katter äger den fulländade formen av skådespeleri. För inga kan väl bli så förnärmade som de, och så skickligt sätta sig och börja tvätta pälsen precis i samma ögonblick som man kommer in i köket och inser att laxen inte längre är på köksbordet utan på golvet eller att smörpaket slickas det glatt ur. Ingen äger heller deras minspel och kanske är det för att de inte talar. Kanske är det djurens förmåga att bara finnas där, spexa eller stryka sig emot en, spinna stilla eller gnägga glatt när man kommer med ett äpple. Kanske är det ögon, de stora tillitsfulla och helt genomgoda, som att de kunde hjälpa en genom allt. Eller deras värme och mjuka päls att stryka en hand längs.

Hur det än är så finns de få som våra vänner djuren. Få som äger samma förmåga att sammanföra människor från alla kulturer och i alla åldrar. Som kan förmågan att finnas där för spralliga barn, missförstådda tonåringar, stressade karriärskvinnor och ensamma pensionärer.

Kom väldigt långt bort från det jag från början tänkt skriva inser jag nu när jag läser igenom här, men jag låter det stå. För hur det än är, så är det faktiskt så. Att utan djur i min närvaro och närhet hade jag nog inte varit den jag är. Så låt detta bli ett kärleksbrev till alla djur i alla tider.

Nu är det höst på riktigt. Känns som att jag börjar vart och varannat inlägg med att prata höst, men blir lätt så när man kommer tillbaka från en promenad i skogen. Eller tittar ut och ser löven falla, ändra färg och vara en allmänt vacker bild. Eller när håret konstant är småfuktigt av regnet ute. Men jag trvis, när skogen riktigt luktar och jag och min hund får hoppa från sten till sten för att undvika alla vattenpölar överallt. För att inte tala om de stigar vi inte ens kan gå på. Och okej, jag ska erkänna. Ibland är det inte jättehärligt, ibland är det mest jobbigt, kallt och disigt. Mörkt och irriterande. Men idag känns det kul att hoppa på stenarna, ta på sig regnjackan och ändå vara genomblöt när man kommer in. För att då börja torka Scotty innan jag kan tänka på mig själv och hur kall och blöt jag är. Idag är det just så jag vill ha det, såhär strax innan kvällsjobb en fredag eftermiddag.

Har ju helt glömt bort att skriva vad jag ägnat förmiddagen åt förutom att gå i skogen! Trots att jag börjar 17 idag gick jag upp runt 8, klädde på mig, kollade skafferiet efter lämpliga lunchalternativ till min kära mormor och begav mig till city. Hemma igen började jag förbereda för en spenat och fetaostpaj och så var det dags att sätta sig i bilen igen och hämta upp mormor. Med sig hade hon en bukett nyinköpta röda rosor och vi åkte upp till graven där hennes man ligger. Idag skulle han fyllt 86.

Hemma hos oss igen efter en fin stund på en kall och stormig kulle med fina gravar och björkar sattes pajen in i ugnen och salladen gjordes. Det dukades upp och lagom till att mormor gått sitt varv i huset för att se vad som var nytt och vad som hade hänt i trädgården sen sist var så lunchen klar. Med ett glatt leende och gott humör frågades så det mesta, helt ohämmat och utan annat än ren nyfikenhet. Precis så som det ska vara med mormor. Körde så hem henne efter en supermysig förmiddag och lunch.

Så nu sitter jag här, efter lunch, hoppande på stenar och innan jobb. Med en kopp kaffe bredvid mig och bara ler. Och där kom visst solen fram mellan regnskurarna. Vackert!

Iväg och simma en sväng på eftermiddag idag var min tanke. Direkt efter en riktigt mysig fika med underbara Malin skulle jag så få lite ro och vattenglädje. Inte då. Kaos och plumsande, stutsande konstiga figurer. Överallt och oljud. Oljud överallt. Visserligen kände jag inte av smärtan i armen, as never in water. Men gissa vad, min ro ville inte finna sig. Och att simma om människa efter människa samt bli omsimmad tillhörde inte direkt mina vattenplaner. Vilket fick mig att drömma. Drömma om ett azurblått hav med snöiga alptoppar i bakgrunden, att rikta blicka mot när man simmar in mot land. För att sedan vända om igen och se ut över havet. Och komma upp i solens starka strålar, sträcka ut sig på stranden för att 5minuter senare gå ner i vattnet igen.









Eller för att säga det kortfattat; Ikväll saknar jag den franska rivieran. Små ringlande gränder, murgröna som slingrar sig överallt, katter i alla gathörn. Bagerier och grönsaksmarknader. Hav och restaruranger, ostar och vin. Vänner och sol. Hav och ro.

Då var man hemma igen. Allt för att farbror doktorn klämt lite på min arm. Och nu vet jag inte om jag sky svimma, spy eller båda delarna. Smärtan bara pulserar och går ut i varenda liten vrå av kroppen. Solen lyser, det är tisdag och jag vill bara iväg. Men kroppen säger nej. Nej. NEJ! Så ner med en alvedon till och upp i soffan med en bok. Förhoppningsvis kan jag jobba i eftermiddag i alla fall.

Så nu är jag ynklig och ska leta upp en katt att krama om.

Idag var det kanelbullens dag! Och jag har gjort mitt och lämnat några påsar till lillebror samt fyllt skafferiet till mamma och pappa.

SÅ glad kanelbullens dag på er alla!

Nu ska jag iväg och spendera min eftermiddag i mysiga Göteborg med bästaste lillebror!

Utanför fönstret märks det att oktober är på ingång, dimman ligger lånt nedanför hustaken och den utlovade helgvärmen och solen är sedan länge bortshasad av en större kraft, hösten. Istället för att åka ner till simhallen lyssnade jag på en värkande kropp och åkte till city. För att sedan hamna vid frukostbordet, där jag sitter nu.

Och snart ska jag städa lite innan det är dags att bege sig ner till stan och ta ett varv, se vad som går att finna idag.

Djuren sussar sött och vad skönt det är att sitta i lugn och ro med kaffekoppen, för att jag vill det helt enkelt.

Och här kommer resultatet av fotandet igårkväll. Hon kan fota hon min kära vän.

Fashion Days har satts igång i Borås! Och jag är en av bloggarna som ska skriva om alltihopa. Mellan jobb, djur, vänner och träning ska jag se, dokumentera och inspireras av så mycket som möjligt. Och inte är det svårt att inspireras inte. Långt ifrån.


Det första man möts av när man kommer in i de stora, öppna och tegelbeklädda gamla fabrikslokalerna är Modekollos kollage. Unga tjejers strävan och längtan efter drömjobbet. Och vilken väg de verkar vandra längs!

Sa jag att det var det första man möttes av? My bad. Det första du möts av är alla vackra och uppklädda människor vart du än vänder dig. Uppklädda och nerklädda i all sin prakt. Allt från de klassiskaste av kavajer till de rosaste pälsvästar. I en enda stor härlig blanding. I en perfekt match.

För att inte tala om de plagg som finns ute till försäljning. Finns en del speciella som dröjt sig kvar innanför näthinnan och som jag nog ska ta en extra titt på. Kanske att vissa av dem flyttar in i garderoben. Vem vet?

Och här var det läge att ta fram min kamera. Men det visade sig att det var en viss liten detalj som jag glömt. Batteriet var inte laddat.Så kameran fick snällt läggas tillbaka.

Inte heller visningarna kunde dokumenteras, pga min kameras ovilja att sammarbeta (eller min glömska, beroende på hur man ser det). Enda fördelen var att jag fick desto mer tid att själv njuta av kreaktionerna.

När jag började känna missmod kom Rania som en räddande ängel och behövde en modell för en skoluppgift. Och gissa vem som rykte ut. För att sedan springa tillbaka och se lite mer visningar.

Första dagen av fashion days avklarad. Sitter nu och pysslar ihop ett schema för mig, när ska jag kunna gå och när måste jag vara på jobbet? Let's find out!

Total förvirring. Det är mest det som funnits i mitt huvud idag. Inte tankspridd, definitivt inte. Tanklös snarare, och dessorienterad och förvirrad på det mesta. Men det har gått ändå! Och vart en härlig dag på jobbet. Glada barn som letat efter en fantastisk skatt, trefika ute i solen (!) och allmänt flyt i förrvirringen. Nu ska jag ut och gå en sväng och se om jag komemr till nån klarhet. Nämnde jag förresten att jag glömde svänga upp på motorvägen när jag skulle hem, vilket jag insåg först då jag hamnade på Statoil. Och förvånat undrade hur jag kommit dit. Men sedan flöt det på. Nu, som sagt, ut i skymningen med hunden min!

Då var det snart dags att bege sig till jobbet. Med en kropp som inte riktigt håller med. Är det inte lite för kallt för att göra nånting alls idag? Jovisst är det det! Men bara att rycka upp sig. Så nu åker strumporna på och off I go!

According to Annika har i sammarbete med Love en tävling där man kan vinna en klänning, vilket jag väldigt gärna skulle vilja göra! Kruxet är bara tt man får välja själv! Och att välja, det var ett svårt val. Här har ni några av guldkornen jag stod och funderade länge över, vilken vill jag helst ha?




Love Black Cross Bust Dress


Love Aubergine Angel One Shoulder Dress

Love Burnt Out Feather Print Sleeveless Dress


Love Black Garden Print Maxi Dress


Valet föll tillslut på Maxi dressen. Gå in och ta en titt du med, vilken klänning vill du vinna?

Idag lyser solen! Men nog är det lite blött i skogen ändå, och undra på det egentligen, när det vräkt ner konstant hela veckan. Så nu luktar skogen blöta löv och träden droppar när man kommer för nära.

Halvfebrig, trött och sliten välkomnar jag John Blund med öppna armar. Detta är vad jag vill drömma om.













Vad drömmer du om inatt?

Idag insåg jag verkligen hur långt tid två år. Hur mycket som kan hända på två år, vad en människa kan vara med om och välja att göra av det hon får. Hur man förvaltar de möten och de motgångar man får. Vad man gör av de möjligheter som dyker upp och när man visar framfötterna och när man låter bli. Ca två år sedan vi sågs sist, och igår ett snabbt möte i farten på stan vilket ledde till en lunch idag. Och vilken lunch. Prat och inspiration, framtidsglädje och hopp. Att gå från en halvframåt tonåring till en drivande ung man. Det är en härlig förändring, och lika positiv blir jag. Med samma glädje och entusiasm pratade vi de om föregående åren och våra drömmar för framtiden. Vilka mål vi har och hur man kommer dit.

Har lite för stort skrivsug så gör en lista över morgondagen när jag ändå sitter här. Kort, koncist och helt ointressant egentligen, men så kan det bli ibland.

• Morgonsimning, 2000m är målet, får se om det blir så eller om jag stannar på 1500 som vanligt.
• Förmiddagspromenad med Scotty
• Göra matlåda
• Packa upp det sista och sätta igång en maskin tvätt
• Jobba

Där har ni den, morgondagens viktigaste punkter att inte glömma, vad som sedan gjorts återstå att se imorgon!

Visst får man drömma, det får man va? När man är helt uppgiven över en handled som aldrig blir bra och en sjukgymnast som inte verkade kunna hjälpa alls, bara att hoppas på att läkaren kan hjälpa bättre, eller att det trots allt hjälper att sova med en skena jag redan sovit med halva vintern utan resultat. Och när det bara regnade mer och mer ju närme Borås vi kom med vår lilla bil idag.

För så är det, helgen har spenderats i Stockholm, eller ja, ca 1timme utanför, till samma ställe jag brukar fly till lite titt som tätt, gärna så ofta som möjligt. Och i helgen skulle även pappa och lillebror åka och hälsa på farmor. Så det blev en bilfärd på fredageftermiddag!

Och när bilen så stannar för att släppa av mig är bland det första som sägs tll mig "Jag såg dig i tidningen häromdan, så jag tog med den hem." Eh, va?? Jag i en tidning, när blev jag fotad? Jo senast jag var i trakten visar det sig, och en av få mingelbilder som faktiskt blev bra. Och då måste man få drömma lite, drömma om att det inte är vilken vimmelbild som helst utan personerna som spelar roll. Så klart det inte är så, men vem vet, kanske en dag?






Bild tagen från nätbilagan här, och lite klippning i paint sedan.


Och utgång i Södertälje blev det även igår, The Strip hamnade vi på, och det var en riktigt kul kväll. Idag har jag umgåtts med farmor och sedan satte vi oss i bilen igen för att åka hemåt efter en härlig men alltför kort helg. Riktigt härliga bilfärder åt båda hållen dessutom. Sol och prat med pappa hela uppresan, med en snarkande lillebror i baksätet och ett humör på topp. Hemfärden blev betydligt segare, men med lakrits, choklad och massa päron klarar man det mesta!

Så nu är jag hemma och svamlar för fullt, tror det är dags att publicera här innan det blir ett alltför långt inlägg om ingenting. En härlig helg kort och gott! Riktigt härlig.

Jobbat halvdag idag, det känns lyxigt, som alltid när man får gå tidigt och solen börjar skina i samma stund som man går ut från jobbet. Att sedan fortsätta med en långpromenad i skogen. För att fortsätta vidare till friskis och träna med finaste Elin. Falafell med hummus och avokado blev det och till detta massa mysigt prat och "bonde söker fru". En skön onsdag.

Imorgon väntar två saker som gör mig lite smånervös. Så håll tummarna för mig! Jobba kväll och sen är det snart fredag. Veckan går ganska fort ändå, trots allt.

Regnet bara fortsätter att vräka ner, orkanvarningarna fortsätter att stå på löpsedlarna. Men än så länge blåser och regnar det bara lite lagom, om det nu kan göra det. Näsan fortsätter att rinna och jag går runt som en nysande liten kanin om dagarna. De småler åt mig på jobbet och vi tänder några extra ljus. Bjuder barnen på extralyxigt fika och har det allmänt mysigt, trots höstrugget ute. Lyssnar just nu på de enda två glada regnlåtar jag kan, om man bortser från barnvisor då. Och delar därför med mig av dessa, på spotify såklart.

let it rain

Då var det alldeles straxx måndag och dags för en ny vecka att ta vid. Efter ett bra avslut på veckan bestående av segande, filtittande, mysande, godisätande, biobesök och allmänt mysande (hm, har jag redan sagt det, aa då säger jag det igen då. MYS.) väntar en vecka som enligt prognosen ska bli regnig. Och annat fattas väl bara när höstsnuvan slagit till. Började lite försiktig igår med några försynta nysningar och snörvande från oss båda. För att sakta öka i styrka och idag har vi inte gjort annat än nyst ikapp och letat efter snorpapper. Eller jo, beskyllt den andre för att vara smittobärare samt spelat pyttelite schack. Och nu sitter jag här och ska snart ta min snorande näsa och bege mig till sängen.

Hoppas ni alla haft en toppenhelg!

Solen lyser, det är 16grader ute och skogen luktade verkligen höst. Jag fick dra ner dragkedjan på jackan och Scotty sprang till vattenskålen när vi kom hem. Jobba börjar jag först kl 17 idag och innan dess ska jag ner till stan och träffa Malin. Samt ta en till skogspromenad och fixa lite annat smått och gott. Ikväll kommer både lillebror och Mr Andersson. Jag har dessutom varit duktig och fotat min skidhjälm (löfte på jobbet) och då återstår endast att komma ihåg att få med mig kameran till jobbet. Finns rester kvar av spenat- och fetaostpajen jag gjorde häromdan, så "Lunchlåda" är redan ordnat.

Känns som att det bara kan bli bättre!


Just in case I forget...

Dags att bege sig till jobbet, med en superseg kropp, där varenda muskel protesterar och bara vill gå runt i skogen hela dagen. Huvudet däremot säger, lets go! Så hoppar in i mina converse, på med ringarna och off I go!

"Okej då, du får väl ta ett kort"



"Nu har du väl ändå tagit ett kort, eller?"



"Oh, någon kommer!"

Djur åh djur, och katter. Fantastiska dessa katter! Alltid med ett minspel tydligare än en clown och en nos mjukare än sammet. Mjuka och söta, snabba och finurliga.

Nu ska jag göra som katten på bilden och sträcka ut mig och sooova sött.
Natti

Idag har jag varit på Medarbetardag i Skara med jobbet. En lång men förvånansvärt rolig dag faktiskt. För hur det än är, när man vet att man ska sitta och lyssna på seminarier och föreläsningar en hel dag räknar man otålighet och seghet. Men det mesta var riktigt bra! Riktigt riktigt kul och intressanta seminarer jag hamna på och bra möten, samt lyxig veggiemat och roliga människor. Så nu är jag seg och glad och imorgon väntar en ledig dag!


Lite mer kläder, men lika mycket papper och förvirring över vart jag skulle ta vägen blev det allt idag.

Idag har det varit sommarvärme och soligt hela dagen, luften andades höst, men solen sa att än har den lite att bestämma, och än värmer den starkt. Så under förmiddagen passade jag och mamma på att åka till ett nyinvigt bibliotek, det vill säga kära gamla stadsbiblioteket i Borås som renoverats under sommaren. Så tillbaka med alla böcker vi haft på långlån och hem med nya. Och vad ljust och fräscht det var!


En solig söndagseftermiddag måste man nästan tillbringa i skogen om man inte har något bättre för sig och det är hösttider, så pappa, jag och vår hund satte drog på oss stövlarna, letade fram träkorgen och tog bilen ut till stora svampskogen. Och kom så 3timmar sendare hem med leende ansikten, löv i håret och svamp i korgen. Massa svamp i korgen.




En härlig söndagdag har det varit. Och en härlig helg överlag. Jobbade fredagkväll, hjälpte lillebror att flytta till Göteborg i lördags, åkte sedan hem och fixa till mig innan det var dags för en helt fantastiskt mysig kräftskiva med gamla klasskompisar! Och idag har det varit ett lugnt slut på veckan.

Godnatt!

Då var det dags! Min älskade bror har blivit stor och ska lära sig att stå på egna ben så idag bär det av. Flyttlasset går mot Gbg med säng, fåtöljer, gitarrer, datorer, ljudsystem och annat smått och gott mamma och pappa absolut inte tror att han klarar sig utan! Själv packar han ner alla kläder och ojjar sig över att det är så jobbigt att packa. Sötaste lilla bror.

Så vem ska nu irritera mig om nätterna, vem ska mamma laga mat åt, vem ska jag sitta och sjunga och spela med? Och vem kommer nu att klaga på hur jobbigt det är med alla djur i detta hus?

Tur att han inte flyttar så långt säger mamma, bra att jag inte stannar här så länge säger jag. Djuren bara undrar vad vi håller på med.

Nyss hemkommen från friskis, medel/puls blev det idag och hej vad härligt skönt det tog i muskler och hjärna. Att dessutom komma hem till en skål nyplockade plommon och nypoppade pocorn gör att jag nu stått i en kvart med beslutsångest, vad ska jag smaka först? Men så några popcorn och plommon senare är jag nöjd och ska snart hoppa in i duschen. Nämnde jag att jag inte börjar förrän 17imorrn? Segt att jobba fredagkväll förvisso, men värt en dag och lite ob.  Och ja, jag ser sjukt fram emot att jobba imorrn (as usual)!

Nu duschen alla glada!

Vill ha vinter! Och träna både alpint och längd. Samt åka skidor på riktigt, att jobba på att bli en riktig åkare. Det vill jag just nu.

Kära far och underbara bror. För fem minuter sedan kryddade och hackade de sönder äggen de höll på att koka för att den andra inte skulle vilja ha dem. Resultatet? Två ägg i soppåsen. Innan dess hade Jojjo snott åt sig de sista korvarna och pappa vräkt i sig några mackor. Nu letas det efter allt de hittar i skafferi och frys. Sa jag att mamma redan lagat kvällsmat åt alla?

Så sitter man här, hemma efter jobbet och försöker klura ut roliga småprojekt att stimulera mig själv med. Och tro det eller ej, men det går förvånans värt bra, kanske för bra? Hm. Passar i alla fall på att lista dem här nu när ideerna flödar.

• Måla morfars stol (uppdrag, så räknas egentligen inte)
• Återuppta tecknandet och ha något att följa, ett tema eller ett mål
• Skriva klart listan
• Jobba med kak och tårtdekortaioner
• Börja skriva mer privat, kanske införskaffa en dag-för-dag dagbok igen
• Göra collage och bildblock
• Sticka
• Göra smycken
• Följa familjens fotspår och "make some magic"

Ja som ni ser har jag lite småprojekt jag kommit på. Men detta är endast sånt som gäller när jag är hemma, träna hör bland annat inte hit. Bara så ni vet.


När inte ens viljan klarar av smärtan får man hitta på annat..

Och här är resultatet efter att sova en stund på eftermiddagen, en halvpigg Emmie och  ett gäng vaniljbullar samt körsbärsknytten.

Ja så är det, vakna för en kvart sen av att solen lyser jättefint och regnovädret utanför har bara lämnat pölar och doppande träd som spår. Själv har jag sovit mig igenom det. Kom hem från sjukhuset, gick ut med Scotty och sen var det kört. Armen värkte som jag vet inte vad och hela huvudet snurrade. Så la mig och vila, och se, nu vakna jag visst till liv!

Så nu ska det bakas bullar och ätas bageribröd med te!

Det där med distansförhållande alltså. Bland det jobbigaste och svåraste som finns. Dåren som kom på detta borde skutits för längelänge sen. Bättre än så kan jag inte formulera det just nu. Det kan däremot den här tjejen, och hon gör det sjukt bra.

Efter bara två dagars arbete känns det redan riktigt bra. Rutinerna känns som att de pcokar på mig, göra matlåda, gå till jobbet, träna och laga nåt nytt att äta. Planera vardagen och skriva in i en kalender. Att inte kunna hitta på saker när man vill, kan vara jobbigt, men samtidigt är det så skönt att veta vad man gör imorgon. Att inte behövar planera in varenda sekund utan pussla med dem man för över. Ja, jag vet, jag har bara jobbat två dagar än. Men så härligt hittills!

Jobbat 9-5idag, dimma och kallt imorses. Jobbade så några timmar, gick ut på lunch med jobbarkompisarna och efter det fortsatte jobbet. Och i samband med detta kom solen och värmen. När jag så slutade och skulle bege mig till Stadsparksbadet för att ta och simma kändes det som en vår/sommardag. Riktigt härligt! Simmade så 1500meter och njöt sedan av bubbelpool som lite belöning. Påväg till bussen och det var fortfarande varmt och soligt! Riktigt riktgit härligt! Hem och möttes av en jättegod doft, mamma hade lagat kantarellsoppa! Lovely. Så kantarellsoppa och äppelpaj till kvällsmat och sedan en kvällspromenad med Scotty i kvällsolen som sakta men säkert skönk mer och mer.

Så nu är jag nöjd. Riktigt nöjd.
Glad tisdag på er alla!

Imorgon är det måndag, och för en gångs skulle gäller det även mig. Detta att lägga sig itid för att orka upp till arbetet, fixa matlåda och bestämt vad man ska ha på sig dagen innan. Och det känns så bra! Trots en fantastisk sommar ska det bli skönt med lite vardag, lite rutiner, fasta tider och allt det som tillhör. Att inte behöva planera in hela sin morgondag för halv är redan uppbokad. Att jag sedan ska börja på ett jobb jag mer än mycket ser framemot gör ju inte heller saken sämre direkt. Kul och spännande! Så nu provas det kläder och snart ska jag lägga maten i en matlåda. Får inte heller glömma att kolla busstider och sen är det dags att säga hej till john blund tror jag.

Helgen har varit skön, ganska lugn och vilsam. Bio med älskade Malin i fredags. Source Code blev det och för er som ännu inte sett den, gör det! I lördags plockade jag och mamma kantareller i mängder och kvällen spenderades hos Rania. Idag har jag varit hos mormor och gick sen ett varv med Elin på Kransmossen. Mysig helg helt enkelt. Och imorrn är det dags att inse att hösten kommit på riktigt!

Cherioos

Idag regnar det inte och solen lyser till och med fram då och då genom molnen. En härlig höstdag helt enkelt, Gärdhem har hunnits med tillsammans med mamma, allt som inhandlades var en lampskärm och efter det släppte jag av henne och åkte vidare till City. Nu är jag så mätt efter lunchen, ska strax bege mig ut med Scotty i skog och mark och sen blir det rensning av garderob och vind!

Nu promenad!



Rania fångade mig i sin polaridkamera häromdan. Och vilken härlig känsla det blir på bilderna!

Det regnar inte! FANTASTISKT! Har regnat konstant hela dagen, inte sådär lite mysigt, utan vräkt ner konstant fram tills nu. En dusch, varm soppa, mjukisbyxor och toflor var vad som krävdes att jag skulle få värmen tillbaka efter förmiddagspromenaden med vovven min. Och han behövde både handuk, filt och fönas för att bli varm. Men nu, nu är det uppehåll. Så kanske ska passa på att gå ut nu, innan det vräker ner igen.

Ciao!

Strosande, biblioteksbesök på det kungliga biblioteket, som är värt ett besök bara för sin arkitektur. Lägg sedan till att den gamla delen enbart består av gamla böcker med fina pärmar och att hela delen luktar böcker. Där har du det. Och that's pretty much it. En riktigt mysig minisemester med mamma min.

Andra dagen började med en fantastisk frukostbuffé som fick både mig och mamma att bli lyriska och gå runt, runt innan vi slutligen tog åt oss av bufféen. Sen var vi redo att bege oss ut på äventyr. Förbi receptionen och plocka på oss varsitt låneparaply då molnen hängde tunga och sedan gick vi i rask fart mot stationen. Louisiana var på schemat. Och det var fantastiskt! Helt underbart museum med de fräckaste lokalerna, härligaste miljön runtomkring och helt underbara utställningar! "Living" var en av utställningarna för tillfället och bara den är värd ett besök. Själva begreppet hus ställdes på sin spets, och frågan vad ett hem är. Riktigt fräck utställning. Läs mer om Louisiana här.

En annan kul och väldigt dansk grej man kan "prova på" där är att åka gratis cykeltaxi från tågstationen till Louisiana. En sträcka på ca 500m och vad jag och mamma skratta. Mest för själva grejen att sitta där under ett litet tak och ha någon framför sig som cyklar för glatta livet. Väl värt att verka lite lat.

Tillbaka i Köpenhamn hade solen så kommit fram och vi gick omkring på små bakgator och slutade på ett litet café. När kvällen sen kom var det dags att hitta en Jazzbar att sätta oss i. Och vilken bar vi hittade! Ett litet, mörkt och helt fullt ställe med ett band som spelade i ett hörn, halvt under trappan. Bara äldre danskar, och jag och mamma då. Med varsinn öl gick vi så och satte oss och myste av god dricka, härlig stämning och duktiga musiker.

Dagen slutade så med att vi springer hem i ösregn och åska. Kunde inte varit ett mer dramatiskt slut på en fantastisk semesterdag nr 2.

Då var jag tillbaka i Borås igen. Varit i Stockholmstrakten (läs utanför Södertälje) sen i fredags och kom så tillbaka igår. Därav anledningen till min tystnad. Men nu ska jag snart se till att blogga ikapp. Först ut, resten av Köpenhamnresan och efter det får vi se vad som komma skall.

Börjar självklart på tåget ner mot Köpenhamn, och trots en halvtimmes försening och ett mellantåg senare hamnar vi ändå på det tåg vi skulle på aldra sist. Så kom fram då vi skulle och sprang glatt till hotellet och checkade in oss. Efter en snabb titt på rummet begav vi oss så ut på Ströget. Dags att gå i affärer! Resultatet blev chips, godis och öl. Varför shoppa första dagen när man kan göra inköpen andra var mammas motto och hon drog skickligt ut mig när jag stod lite vääl länge i affärer enligt hennes tycke.

Kvällen spenderade på Nyhavn och på vägen dit hann vi springa upp i "det runde torn" som är europas äldsta och best bevarade astologicenter. Riktigt fräckt och vackert. Älskar allt man får klättra upp och ut på!

På Nyhavn dracks det öl, strosades runt, tittade på människor och hus och sedan var den första kvällen till ända och regnet som kommit fick oss att fly mot hotellet.

Så låt oss ta det dag för dag, en dag i taget. Men sammanfattningsvis kan jag säga att det alltid är lika mysigt att resa med bara mamma, att vara iväg på mor-dotter resa känns alltid sådär extra lyxigt ni vet. Att bara få vara med varann, och intressera oss av sånt som vi tycker är kul tillsammans. Allteftersom åren går ändras ju det där också och resandet görs nu av två vuxna kvinnor som har lika stor del i vad om händer och sker och hur resans utgång blir.

Men vad har i egentligen gjort? Vi har gått och gått, gata upp och gata ner, sprungit från regnet och åskan och njutit i solen. Börjat dagen med suveränt god hotellfrukost och att spana och lyssna på människor. Och fnissa åt olika människotyper. Ätit gott, druckit öl, gått på muséer, tjuvlyssnat på fransmän och helt enkelt njutit av varandras sällskap och att vara turister.

Imorgon ska jag och mamma iväg för ett tag, dags för mor-dotter semester!
Så ciao på ett litet tag!

Ibland kan man bara inte låta bli. Ni vet, man ser eller hör nåt som verkar så spännande och bara måste haka på. Här finner ni det senaste jag insett att jag ska testa. Ni vet, varför inte liksom. För att få lite(förhoppningsvis mycket) motivation i vardagen.

Så, vad är målen?

• Att fortsätta med och fördubbla morgonträningen
• Att inte hoppa över någon morgonpromenad
• Återinskaffa stegräknare för att få koll på hur mycket jag går, egentligen
• Cykla eller gå till jobbet
• Träna minst tre dagar i veckan
• Återinföra matdagbok för att hålla koll på mitt kära proteinintag (veggieproblem jag vet)
• Fixa min arm (ringa ortopeden, igen)

That's it. Inte direkt några stora mål, jag vet, ganska mycket standard, typ väldigt, men antar att man ska börja där man är, och se till att vardagen fortsätter. Men ett stort mål har jag iaf, att vara i bra kondition tills vintern. Redo för vad som komma ska!

Igår firade jag ett av de vakraste aren jag känner. Joanna och David gifte sig! Såå fantastiskt kära och underbart vackra är de!












De två sista bilderna är tagna av Joannas lillebror Jocke

Börjar självklart med att regnet öser ner utanför fönstrerna, och där försvann min längtan efter en morgonpromenad med Scottyvovven. Istället begav jag och mamma oss till Knalleland för att hitta en klänning till mig då jag ska på bröllop och idag. Och gissa vad, den hittades direkt! Blev även lite mer inköp på H&M, en kläning/tunika för hösten och mamma hittade lite på sitt håll. Förbi Myrorna, hem, laga lunch, baka paj. Inse att regnet lugnat sig och ut för att plocka vinbär.

In till veterinärstationen för att en viss Louie hade varit i slagsmål emd ett svullet ben som resultat. Så där fick han bli övet natten och opereras antagligen i skrivande stund. Skönt att det inte var något allvarligt utan "bara" en böld på grund av en klo eller tand. Så i eftermiddag blir det sjukstuga här i huset antar jag.

Såhär dags var det kväll och jag gjorde mig iordning för att dra ner på stan och ta en öl eller två med Emma och cath up lite drygt ett år eller så. Och vad det var mysigt! Riktigt härligt! '

Så nu väntar en snabbsväng på stan och sedan blir det bröllop!

Är ett konsstycke som kräver sin kvinna. Inte direkt för att det är särskilt svårt, utan mest för att det är så lätt att komma på andra saker man kan göra. Det är lite som städning, problemet är inte att göra det, det är att komma igång med det. Så kan ju passa på att skriva en rad eller två om att jag är tillbaka i Sverige och så kommer vara ett tag framöver. Mest för att det ska ta ytterligare 5minuter innan de där resväskorna börjar packas upp.

Igår blev han 19. Min fantastiska lillebror! Än en gång, Grattis på dig!!

Nu ska jag och mina nya skor bege oss till flygplatsen för att hämta finbesök. Wish us luck!



Vet, värdelös bild, men de ville liksom inte posa mer än såhär mina små nykomlingar

Idag är det oväder pågång! Tunga, mörka, stora moln som rör sig inåt, uppåt, närmar sig sakta men säkert den lilla bergsbyn och borgen som är mitt hem. Så idag blir det att kura inomhus. Men först ska jag trotsa de tunga molnen och hoppas jag hinner ner till havet och får se vågorna en sväng innan ovädret bryter loss.

Á bien tout!

Imorgon är det dags för mamma och pappa att åka tillbaka hem igen. Hem till djur och lillebror. Och det har varit en riktigt härlig vecka. Fylld av mat, skratt, sol, hav, glädje och hjälp i vardagen. Någon som plockar undan diskmaskinen eller går ut och vattnar innan jag ens insett att det är torrt hos rosorna. Någon som pysslar om en och någon att bli småirriterad på. Men egentligen blir man inte ens irriterad, för det är ju så de är. Mina kära föräldrar.


Tror nog att jag ser en likhet, trots allt.

Feber, halsont, 28grader och föräldrar på besök. Det är ingen rolig kombination. Framför allt inte när huvudet snurrar så fort man reser på sig. Så jag ligger nerbäddad i min säng och mamsen och papsen beger sig mot Cannes. Ujujuj vad det är synd om mig! Bara så ni vet.

Idag har jag, mamma och pappa strosat runt i Nice. Gått i affärer, ätit lunch på Blomstertorget, badat och solat, ätit glass, gått lite mer i affärer och tagit bussen hem igen. Hade varit en väldigt fin dag om det inte varit för en liten retlig sak, jag har gått och blivit förkyld! Så ligger nu nerbäddad i sängen, med en skrikande hals, feber och en kopp te brevid mig. Tur att jag har en liten kattkompis som ligger på balkongen och tittar in på mig. Usch för att bli sjuk på sommaren!


En nöjd pappa när det nalkas lunch