Ibland är Frankrike och Emmie inte alltid en jättebra kombination. Att vara oplanderad, ute i sista minuten, vimsig, halvt förrvirrad, och allmänt vilja skynda på saker i ett land som inte alltid tar kort, där alla är ute i sista minuten, alltid, där det blir totalstopp i trafiken om nåt oväntat händer, där inga regler gäller utan undantag och där undantagen är många. Lägg dessutom på en alldelles egen typ av serviceminded som innebär att man gärna hjälper till med det man själv känner för. Det säger sig självt att det blir lite väl roligt ibland.

Som idag när jag och Cecilie kom fram till att vi nog skulle på konsert ändå. AC/DC närmre bestämt. Så sagt och gjort tog vi oss in till Nice. VI kom fram till att det nog var smartast att försöka köra så nära som möjligt istället för att ta buss och trodde att vi lyckats hitta en bra parkering med. Fast det kändes ganska mycket slum när vi gick, ganska mycket och väl långt bort från rivieran kanske. Vilket vi även fick reda på ganska snart att det var. Vi gick nämligen förbi några poliser som frågade oss vart vi var på väg och vart vi parkerat. När de fick reda på var vi stod sa det åt oss att flytta bilen, annars skulle vi komma tillbaka till en söndersmashad bil. Så vi vände snabbt och körde åter ut på vägen. Och sen var vi på vägen ett tag. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Men överallt var det bilar, mer överallt än någonsin för i Frankrike, och parkerade värre än nånsin. Men tillslut gjorde vi som alla andra, ställde oss längs väggrenen på stora vägen. Där det var lagligt att parkera för kvällen.

Men inte betydde detta att vi enkelt kunde ta oss in till konsertområdet. Först skulle biljett köpas och för att göra detta var vi tvunga att hitta till biljettkassan som var långt borta från den ingång vi var vid. Så sprang dit och då fungerade inte Cecilies kort så vi var tvunga att hitta en bankomat. Men var fanns dem? Ingen visste. Så då sprang vi iväg och fick efter mycket möda reda på att det fanns en bankomat vid posten vid polisstationen. Vilket inte sa oss nåt i huvudtaget. Men vi sprang på. Och stötte så återigen in i några poliser och frågade dem. Varpå vi fick svaret att den enda som fanns i närheten var för farlig att ta ut pengar från så polisen ville inte ens säga var den låg. Synd för dem att vi var för envetna bara. Och efter ytterligare fem minuter hade vi hittat dit. Där är det nära på att vi missar en skum kille, men väntar istället ut honom, Cecilie tar ut pengar och sen springer vi.

Och så fick vi äntligen våra biljetter, går in, eller aa, tror att det bara är att gå in men först ska vi gå runt typ halva stadion innan vi kommer fram. Väl framme ströcker vi fram biljetterna och kommer så in. Vilket var jättekul. Enda nackdelen är att jag nu är sjukt festivalsugen. För kul var det.

Och hemfärden gick förvånansvärt fort, vi slapp tom att stå i några långa trafikköer. Men konsterten var härlig och dagen i stort jättekul. Och kombinationen Emmie och Frankrike går ju alltid till slut, även om den i början kan verka lite sådär.


Nu väntar sängen!
Natti!