Det finns några huvudsakliga uppgifter för en hängkrok enligt mig. Den ska hålla det man hänger upp, vara pålitlig och tålig. Lite som min Krook. För den som kommer nära och lär känna honom, den håller han fast vid. Och det kan man lita på.



Han är pålitlig med det mesta. Gäller det ett nattdopp är han där, en helkväll med "Lost" och popcornpopande likaså. Om man gråter så att det inte går att höra vad som hänt genom telefonluren kan man lita på att hans lilla röda bil syns inom en kvart.



Jag har inget minne av första gången vi träffades . Vad sa vi till varandra? Vad var mitt inrtyck? Men det jag vet är att det blev många många timmar efter det. Flera år. Från början två flummiga tonåringar vars vardag var sena kvällar, långa nätter, knasiga upptåg, nattbad, filmkvällar, spelkvällar, skratt på gator och tårar i soffor.

Och nu är vi båda någorlunda vuxna, med olika drömmar och mål. Men fortfarande lika nära. Det finns få som känner mig så väl, och som kan få mig till skratt, eller irritation lika lätt. Få som vet så väl vilka frågor som ska ställas och hur jag ska gå med på något. Och få som är mig lika nära. Lika nära som en bror.