För ett år sedan var jag nyinflyttad till Norge, till hemsedal närmre bestämt. Svar sådär fånigt nyförälskad i Römme istället för creme fraiche och tyckte att chokladpriserna var vidriga rent utsagt! Det första jag såg när jag vaknade, och det sista jag såg innan jag gick och la mig var fjällen.




Mitt liv snurrade mest runt skidor, snö, after ski, jobb och fest. Det bakades utan kavel och ideerna flödades med det mesta. Nyutbildad skidlärare, så grön och glad som man bara kan vara när allting är nytt. När alla man har runt omkring sig är unga, positiva och lika insnöade i allt vad vinter heter.








Redan då, efter knappa två veckor visste jag att det var kört. Det skulle inte gå att göra En säsong, det skulle bli fler. In i det sista försökte jag övertyga mig om att plugga nu till hösten, men förra vintern gjorde det omöjligt. Skillnaden då och nu är att det inte längre kommer vara nytt, ny plats, men inte ny sak. Jag kommer kunna fokusera mer på min skidåkning och mitt lärande till eleverna. Jag kommer inte längre behöva göra allt för min egen del, utan bara det jag verkligen vill. Vilket iof nästan alltid brukar vara mer än det mesta. Men framör allt är jag en hel bunt oersättliga vänner rikare!