Lucka 2 - Staden där jag bor

Var ska man börja egentligen, på Knalleland kanske, eller varför inte djurparken? Gå ett varv bland djuren, klappa fåren, se björnungarna och kanske ta en glass påväg mot tigrarna. För att sedan ta en lott, vinna ett gosedjur och bege sig till Borås Arena för att se en Elfsborgmatch. Nu i juletider stressas det mellan Media Markt, Elgiganten, Gina Tricot, Siba, Presentknallen, ja alla kedjor man bara kan hinna med på en eftermiddag. För att när benen är trötta och huvudet längtar efter vinterkänsla gå till stora torget och lukta på granen, se alla ljusen, känna dofterna från stånden som säljer munkar, glögg, brända mandlar, ja allt för att få känslan att finna sig och stressen att läggas.

Fast egentligen är den helt enkelt bara den gråa staden. Staden där det alltid regnar, aldrig finns något annat att göra än shoppa och fika och där det är grått om man ser utanför föntret. Grått och kallt. Där har du svaret för några år sedan enligt mig. Och vad har egentligen ändrats sedan dess? Det vet jag inte riktigt, men kanske att vi har närmat oss varandra igen, efter tonårens hat och frustration. Efter längtan om att komma bort. För trots allt är varenda gata välkänd, varje kullersten ett minne. Och vad det finns minnen.  Som lyser fram, klara solstrålar mellan molnen.

Det kommer aldrig vara min drömstad, men alltid min hemstad. Staden där tryggheten faktiskt samverkar med ångesten. Regnet med växtligheten så det blir grönt i det gråa. Staden jag alltid återvänder till.