Iväg och simma en sväng på eftermiddag idag var min tanke. Direkt efter en riktigt mysig fika med underbara Malin skulle jag så få lite ro och vattenglädje. Inte då. Kaos och plumsande, stutsande konstiga figurer. Överallt och oljud. Oljud överallt. Visserligen kände jag inte av smärtan i armen, as never in water. Men gissa vad, min ro ville inte finna sig. Och att simma om människa efter människa samt bli omsimmad tillhörde inte direkt mina vattenplaner. Vilket fick mig att drömma. Drömma om ett azurblått hav med snöiga alptoppar i bakgrunden, att rikta blicka mot när man simmar in mot land. För att sedan vända om igen och se ut över havet. Och komma upp i solens starka strålar, sträcka ut sig på stranden för att 5minuter senare gå ner i vattnet igen.









Eller för att säga det kortfattat; Ikväll saknar jag den franska rivieran. Små ringlande gränder, murgröna som slingrar sig överallt, katter i alla gathörn. Bagerier och grönsaksmarknader. Hav och restaruranger, ostar och vin. Vänner och sol. Hav och ro.