Pia har pyntat så fint hela långa dagen, men än återstår mycket och mer därtill. Det är mysigt här hos mig nu.
Natti på er alla <3

Skola här idag, så massa barn med föräldrar, baguetter, baguetter, baguetter, bullar vi inte kom åt då de är i frysboxen som är övertäckt med mat. Gitarrlektioner, intervju med Nice matin, stök, städning och förberedelser. Ligger så här i sängen med en liten gnagare brevid mig och tänker på djuren där hemma.

När Zaratea kommer träffa dem, kommer hon vara nästan 1år. Spännande tanke. Undrar om Scott fortfarande kommer ihåg mig då? Antar att han gör det, för han är ju en väldigt smart vovve, dock inte så välvårdad längre har jag hört... Nu ska jag nog dock försöka ta mig till badrummet så jag kan borsta mina tänder, ta ur linserna och så småningom gå och lägga mig.

Natti!

Tisdagar är dagen då det är mamma-barn grupp och denna dag brukar vara bland det härligaste under jobb-veckan, alla småttingar och underbara mammor. Var så även igår, med den skillnaden att det verkligen inte var den lugna oas det vanligtvis brukar vara. Det började att massa fransmän dök upp här och började sätta upp tält inför julbasaren som är i helgen och är den största händelsen varje år, inte bara för kyrkan utan även för en stor del av de svenskar som är bosatta här nere. När jag så precis vant mig vid chocken att vara ensam här när massa fransmän kommer och invaderar med tältstolpar och stora partytält ringer telefonen och jag får höra att mattransporten är på väg. Det vill säga den lastbil som kommer med all mat som beställts från Sverige. Och den var tydligen propfull i år igen. Själv såg jag aldrig lastbilen då den inte kommer ända upp till oss, utan det var 15glada och frivilliga själar som stack ut och såg till att allt kom hit. Så då sprang de fram och tillbaka, fram och tillbaka, in i kylar, ut ur kylar. De gjorde även en inventering av allt som kommit. I kanske 4-6timmar var de här och jobbade och slet med maten. Så då skulle vi serva dem med kaffe, bullar, mat och annat, vilket var svårt. För när man har fått höra att alla kylar ska vara så urplockade som möjligt är det svårt att ordna till 15extra luncher utöver de 8som mamma-barngruppen skulle ha. Så det blev Pizzabeställning. Men i vilket, igår var fullt med spring från tidig morgon fram till vår franska lektion och telefonen gick i ett. Så nu är stället belamrat, vilket konstigt nog känns väldigt mysigt. Lite mer oorganiserat och rörigt än vanligt, men samtidigt ger de stora tjocka partytälten en känsla av att det är hembonat, det hela blir lite som läger.


Såhär ser det nu ut när jag kommit nerför min trappa, Zarateas innegård har blivit mycket mer spännande!




Tältet som upptar nästan hela uteplatsen vid baldakinen.



Matkartonger


Mat



Mer mat


Nästan så att man kan sträcka sig ut och ta en julmust när man sitter i soffan, fast bara nästan.


Så, nu har ni fått massa meningslösa bilder på tält och kartonger, hoppas det gillas!
Cheerios

Började som nämt i förbifarten veckan med att servera. Alltså hade jag fått ledigt för att kunna göra detta, likaså husmor som skulle laga maten. Alltså sprang jag in på konsulatet i Nice och in i konsulns kök där matlagningen var i full gång. Efter en kort genomgång av dagen, när jag skulle stå var med champange, när maten skulle in, hur den skulle in, vem som skulle få vad när, alltså ordningen och var kaffet skulle serveras mm, sprang jag ut med krabbskalen och hämtade baguetter och tartes från bageriet. Sen var det full fart. Och var kul det var, nervöst, men roligt! Var första gången jag serverade en trerätterslunch med champange, vin och kaffe åt 14personer, där ambassadören var hedersgäst och konsuln höll i lunchen. Men det kändes bra, och både jag och vår kära kock var jättenöjda. Efter det var det hem och då var jag lagom mör i kropp och själ, men tro inte att det blev vila för det. Först möttes jag av ett ettrigt litet monster som tyckte att hon varit ensam på tok för länge, och kunde verkligen inte förstå varför jag varken ville springa runt med henne eller varför hon inte fick gnaga på mitt huvud. Men när hon väl sprungit av sig på innergården var klockan dags för körövning inför Lucia. Även det jättekul, där är det härliga människor som är med. Sen var dagen över, toppendag men sjukt tröttande.










Konsulatet är för övrigt värt ett besök bara för trappuppgången. Så himla fantastisk och wow! Från 1600-talet.