Ungefär lika mycket har vi vant oss vid Borås, och ungefär lika mycket gläds vi åt att vara här idag. Tur att hon bara är en liten katt.

Då jag ju inte längre är i Frankrike finns inte direkt tanken med denna blogg längre heller kan tyckas. Och istället för att främst berätta om min vardag i Borås har jag därför tänkt att dela med mig av tankar, reflektioner, funderingar, jämförelser och annat som kommer så här allt efter som. Blir dock ingen idag, men kanske imorgon om jag hinner med mig själv. Ska ju till optikern och då bara Måste man passa på att ta ett varv i stan.

Då var jag tillbaka i Sverige. Inte på besök utan på riktigt. Känns skönt nu när jag väl är här, men konstigt att greppa. Antar att man får packa upp och låta det smälta in och springa runt till allt och alla och lite sånt först. Sen är det bara att se vad sommaren och hösten har att bjuda på! Längtar redan! Men först ska jag sova. Varit en intensiv och lång sista tid, lång som i alltför få timmars sömn, för att ta tillvara på de få timmar som var kvar. Men nu kan jag sova ut, och ska så göra.

Ska först bara säga att jag idag suttit fast i tullen på Landvetter i 3timmar. Allt pågrund av min lilla katt och franska veterinären. Men det är en lång historia, allför lång om jag vill ha min sömn nu. Så den får vänta tills kroppen och huvudet vill sammarbeta.

Natti!

Ibland är Frankrike och Emmie inte alltid en jättebra kombination. Att vara oplanderad, ute i sista minuten, vimsig, halvt förrvirrad, och allmänt vilja skynda på saker i ett land som inte alltid tar kort, där alla är ute i sista minuten, alltid, där det blir totalstopp i trafiken om nåt oväntat händer, där inga regler gäller utan undantag och där undantagen är många. Lägg dessutom på en alldelles egen typ av serviceminded som innebär att man gärna hjälper till med det man själv känner för. Det säger sig självt att det blir lite väl roligt ibland.

Som idag när jag och Cecilie kom fram till att vi nog skulle på konsert ändå. AC/DC närmre bestämt. Så sagt och gjort tog vi oss in till Nice. VI kom fram till att det nog var smartast att försöka köra så nära som möjligt istället för att ta buss och trodde att vi lyckats hitta en bra parkering med. Fast det kändes ganska mycket slum när vi gick, ganska mycket och väl långt bort från rivieran kanske. Vilket vi även fick reda på ganska snart att det var. Vi gick nämligen förbi några poliser som frågade oss vart vi var på väg och vart vi parkerat. När de fick reda på var vi stod sa det åt oss att flytta bilen, annars skulle vi komma tillbaka till en söndersmashad bil. Så vi vände snabbt och körde åter ut på vägen. Och sen var vi på vägen ett tag. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Men överallt var det bilar, mer överallt än någonsin för i Frankrike, och parkerade värre än nånsin. Men tillslut gjorde vi som alla andra, ställde oss längs väggrenen på stora vägen. Där det var lagligt att parkera för kvällen.

Men inte betydde detta att vi enkelt kunde ta oss in till konsertområdet. Först skulle biljett köpas och för att göra detta var vi tvunga att hitta till biljettkassan som var långt borta från den ingång vi var vid. Så sprang dit och då fungerade inte Cecilies kort så vi var tvunga att hitta en bankomat. Men var fanns dem? Ingen visste. Så då sprang vi iväg och fick efter mycket möda reda på att det fanns en bankomat vid posten vid polisstationen. Vilket inte sa oss nåt i huvudtaget. Men vi sprang på. Och stötte så återigen in i några poliser och frågade dem. Varpå vi fick svaret att den enda som fanns i närheten var för farlig att ta ut pengar från så polisen ville inte ens säga var den låg. Synd för dem att vi var för envetna bara. Och efter ytterligare fem minuter hade vi hittat dit. Där är det nära på att vi missar en skum kille, men väntar istället ut honom, Cecilie tar ut pengar och sen springer vi.

Och så fick vi äntligen våra biljetter, går in, eller aa, tror att det bara är att gå in men först ska vi gå runt typ halva stadion innan vi kommer fram. Väl framme ströcker vi fram biljetterna och kommer så in. Vilket var jättekul. Enda nackdelen är att jag nu är sjukt festivalsugen. För kul var det.

Och hemfärden gick förvånansvärt fort, vi slapp tom att stå i några långa trafikköer. Men konsterten var härlig och dagen i stort jättekul. Och kombinationen Emmie och Frankrike går ju alltid till slut, även om den i början kan verka lite sådär.


Nu väntar sängen!
Natti!

I fredags landade min kära kusin Sofia och hennes Petter på Nice flygplats. Och självklart var jag där och tog emot dem. De hade förbeställt en hyrbil, så den hämtades ut och sen åkte vi hem till mig för husesyn och lunch. En sväng förbi borgen på eftermiddagen, och en kaffe på Jimmy's. In till Nice för att gå ut och äta och sen satt vi där ett tag. Det var fredan, en väldigt härlig dag. Och lika härlig var gårdagen.

Började ganska tidigt med att jag sprang ner till bageriet och köpte med mig halva hem, både lördag, besök och utflyktsdag ju. Frukosten åts i godan ro i solen och pciknick gjordes. And off we went. Först mötte vi upp Cecilie och hennes norska kompis och sedan körde vi iväg. Vår lilla Opel corsa först och deras BWM bakpå. Målet var St Tropez och själklart tog vi kustvägen dit. Längre i tid, men så fantastiskt vackert! Helt obeskrivbart.

Det var en mycket trevlig färd dit, kafferast, lunchpaus i riviverans konstgjorda Venedig by "Port Grimaud" och sen var vi i St Tropez. Det var riktigt kul att jag äntligen kom dit. OCh så annorlunda mot allt man föreställer sig det är. Det är verkligen en fin by. Pittoreskt och lugnt, vackert och stillsamt. Så en och annan lyxbåt nere vid hamnen med.

Badade sedan vid Nikki Beach och drog och på kvällen in mot Cannes där vi satte och åt. Blev kvar ett tag i Cannes med vilket var jättehärligt.

Nu sitter jag här och ska snart gå ut en liten sväng innan det är dags för jobb och skolavslutning.

Cherioos!