Igår blev det konsert. I Stockholm. Så det kan gå. Och så det gick, fantastiskt bra konsert av Ben Howard och riktigt kul dag (trots mycket buss) med lillebror, Petrus och Kevin. Sjukt bra band med riktigt härlig scenkänsla. Och humöret var på topp innan, under och efter konserten. Lite bittert i bussen påväg hem bara, men vem kan vara annat när en 6timmar lång bussresa väntar?

Då var jag hemma från jobbet, och ska så vara hela veckan enligt frabror doktor. Har man känsliga lungor, astma och det är ruggigt ute, då ska man inte förvärra saken genom att jobba när allt i kroppen säger nej. För att citera hans ord. SJälv tycker jag inte alls att kroppen har sagt ifrån, bara hosta och att jag inte har nån röst då men. Så nu sitter jag här. Rastlös, hostig och bara väntar på att hostmedicinen ska göra sitt och få mig att somna, dåsigheten borde komma ganska snart. Fram tills dess försöker jag låtsas att jag inte är rastlös. Det gör jag med en bild, så kanske ni får bilden av mitt sinnestillstånd just nu. Fast bilden togs för någon helg sedan, av Rania en mycket trevlig kväll.

Måndag och jag börjar 13.00 Perfekt för en långpromenad med hunden innan jobbet med andra ord. Halvruggigt väder och regn i molnen, vi klär på oss galon och traskar ut. Riktigt kul att vara ute vilket resulterar i att vi börjar leka, sådär som man bara kan göra matte - hund. Jag nämde att det var blött va? För här kommer händelsen, jag faller huvudstupa ner och skrapar upp båda mina knän samt får lite snygga hål i jeansen sådär. Vi haltar så sakterliga hem, jag byter om och beger mig mot jobbet.

Vi bakar pepparkakor med ungdomsgården, och när alla bakat de dem vill finns det deg över, så jag och de två tjejer som vågat sig in sätter igång med ett pepparkakshus. In i ugnen och vips är det dags att smälta socker för att limma ihop de olika delarna. Jag håller försiktigt på och har ingen aning om vad som händer bakom mig i cafeterian. Då rycks jag till av en av killarna som blir jagad och brännskadan på fingret är ett faktum.

Så nu sitter jag här och beklagar mig över mina krämpor, samtidigt som jag lyser av glädje över dagen. Måndagar är bra dagar på jobbet. Och pepparkaksbak gör mig lyrisk. Snart är det jul och myset och fixet är i full gång. Jag ska bara ta och krya på mig lite. Samt se klara av att sova igenom natten med två trasiga knän och en hosta som jag ska åtgärda. Och sen är det vinter. Om bara kylan och snön ville komma. Så kom Kung Bore, Kom!

I vardagrummet ligger pappa på soffan och skriker och vrålar. Världscupen i längdskidor har satt igån Kalla kom två och norskan vann. För det är så pappa säger det, norskan. Och direkt vet jag vilken norska han syftar på. Herrarna kör för fullt och Johan Olsson leder(!). Ute är det ruggigt och regnigt, inte alls kallt och soligt så som jag vill ha det. Men snart, snart. Det närmar sig med stormsteg, och jag längtar så! Att få komma upp till fjällen igen. Och spendera en hel vinter på skidor, med skrikande barn och uppfodrande föräldrar. Snö vart man än tittar och skidgalna människor vart man än går.

Men jag kommer vara kvar i Sverige. Inga mobilnummer att byta, skattekonton att fixa, läkare att förstå eller saknad efter marabou i mataffärerna. Jag blir kvar i landet. Så snart sitter jag i en liten blå polo och kör uppåt i landet!

Nu bär det av mot Göteborg för att träffa 2av de bästa, Jenny och Johanna. Mina kära gamla vapendragare från Hemsedal. Bjuder därför på denna bild och hoppas alla får en fantastisk helg, för det vet jag att min kommer bli!