Idag, ett år senare är jag vid din grav, och ser att ni båda nu har era namn på stenen. För ett år sedan ringde det i natten och jag försvann och gick in i en egen typ av verklighet. I samma verklighet där jag mötte min familj och vi kramlade oss ihop tillsammans. I ett hav av oroligheter och grått.

Du är nu på evigt gröna ängar. Jag vill tro att där bredvid dig finns både farfar och djur. Allt från dina gamla hundar till tuvisen den tjocka chokladfärgade burman. Jag ser dig spelandes bridge i solnedgången i närhet till någon sjö. Och aldrig att du har ont.

När du tittar ner till oss ser du bara det vackra i oss och det vi lyckas göra rätt. Ingen oro eller orättvisa drabbar dig.

Älskar er båda farmor och farfar.