Solstrålarna sipprar försiktigt igenom molnen och frosten glittrar till. Molnen tar så fart i vinden och solen skiner igenom helt. Samtidigt inne i ett gammalt flickrum med lila och ljusblå tapeter slickar en pudel försiktigt en morgontröttflicka på kinden. "Upp och hoppa, vi MÅSTE ut" verkar han säga. Och så är de iväg, på med dubbla lager strupmbyxor och två tjocktröjor, innan den fodrade kappan och halsduken åker på. För i Sverige är det kallt, oj så kallt. Snön ligger kvar på sina ställen och det är is på sjöarna. Och allt är stilla, lugnt och vackert. För vackert är det, vackert och kallt.

 

 

Romantiskt? Ja så kändes det att vandra genom Brämhult igår, första promenaden med min älskade hund på nästan ett år och vi kunde inte fått en finare första promenad. Från sin allra vackraste sida såg jag Brämhult i fint morgonljus.För att sedan med rosiga kinder komma in i värmen och sätta på kaffekokaren och dricka riktigt svenskt kaffe. Med vaniljyoghurt och ostmacka. Fint grovt bröd och hushållsost.

 

Packa in i mina gamla garderober, upptäcka alla gamla plagg på nytt. Bara gå runt i huset, mysa med djuren, titta på tavlor och njuta av alla välkända dofter. Så ringde telefonen och Krook var påväg! Vad jag saknat den killen, så in till stan, kaffe och bulle och sedan hem till honom med film och mat.

 

 

 

 

 

 

Kunde jag önskat mig en bättre första dag i Borås? Känns det som att jag är på världens lyxigaste semester just nu? Bara nostalgisk och vinternöjd är jag. Lycklig men kall, och stel. Nu har kaffet kallnat och tror det är dags för en runda ut i skogen.

                                              Vi hörs!