Design by Rania Rönntoft

Min vardag i vintern (som ar den svenska sommaren)

 
Skidlarare pa engelska var spannande och ack sa utmattande i borjan! Tur att jag ar bra pa att visa, och prata med min kropp lika mycket som med ord. Men det tog sig, det gjorde det verkligen. Och att jag jobbade. Dag ut och dag in, sol, regn, sno, vind. Aldrig haft sa manga privatlektioner forut, vilket var riktigt kul. Och att sa manga ar aterkommande, gor att man verkligen far kontakt med dem och skapar en relation pa en annan niva. Sa runt 8 varje morgon satte jag mig pa bussen, som de aldra flesta som bodde i Dinner Plain. Smaprat, hejande, sovande. Pigga och trotta, glada och arga. Ni vet, som vardagen ar. Och alltid sa mycket skolkansla nar man tittar att alla som ska komma den tiden ar med, och var ar han, varfor aker hon med denna buss, bor inte hon uppe pa fjallet?
 
 
Sa ute i uniform och med skidor pa hela dagen, grupp, privat, barn och vuxna. Buss hem runt 4 och allt som oftast jobbade jag eftermiddar pa Supermarketen nere i DP. Inte for att jag behovde extracash, utan for att jag ville ha lite extra att gora sadar pa eftermiddagstimmarna. Samt att valdigt manga av ens vanner faktiskt handlar dar sa perfekt for att fa lite skvaller sadar innan kvallen.
 
Onsdagar var dart kvallar. Och det ar nog bland det storsta som finns dar nere. Att hela fjallet turnerar. Organiserat och stort. A, B och C liga. Sjalv spelade jag inte, utan var forsta cheerleader till 3blue, 1yellow. Bestande av tja svenska flickor, en italienar och en asiat. Tjejerna var inte de basta, men tillrackligt bra ;)
 
Torsdagkvall var yogakvall. Och vad skont det ar for trotta muskler och ett trott huvud. Att bara rora sig som man bli instruerad och kanna hur kroppen svarar, ger med sig och slappnar av.
 
Utover dessa rutiner var det pubkvallar, utenatter, mys vid brasan, kortspel, och alltsom oftast pokerkvall en gang i veckan. Och ni vet hur vardagen ar, man traffar folk, man gar promenader. Man ar trott och man ar pigg. Man orkar med allt ena veckan for att nasta vara ett trott litet vrak.
 
Allt eftersom sasongen gick blev jag mer och mer kar i denna alskade skidort. Och Marcus mer och mer deprimerad. Och det tar pa en. Nagot sa fruktanstvart att vara tva dar den ena trivs och den andre misstrivs.
 
Men nog sagt om det. Lite valdigt kort om hur en vecka kunde se ut.
 
 
 
"Ingen använding av mina bilder utan min tillåtelse!"

Kommentarer

Kommentarer uppskattas:

Tack för att du läser min blogg! Jag uppskattar verkligen att du kan undvara några minuter
för att lämna en kommentar nedan. Jag lovar att svara så fort jag kan.


Namn: (valfritt)
Kom ihåg mig

Mail: (publiceras ej)

URL/Hemsida:

Din kommentar:

Trackback