Glad Pask
Sharon
Good morning starshine
Det finaste i vardagen och det tråkigaste i densamme
Varför inte göra en topp 10 och en botten 10 när jag ändå är igång? Vad har varit bäst och sämst dagligen. Inga stora händelser utan bara sånna där vardagsting ni vet. Sånt som man gör utan att egentligen tänka på det. Mer än nu då, när jag inte har nåt bättre för mig än att tjuvlyssna på konversationer och begrunda folk klädsel. Här kommer den alltså, tio bästa oc sämsta vardagsting i den lilla farmen utanför capel.
Topp 10
1) att vare dag jobba och träna nerviga och snabba hästar, varje dag!
2) att vakna mitt i natten av höstar som springer runt i hagen utanför ditt fönster.
3) att rida i havet med delfiner simmandes bredvid.
4) att alla känner alla på den lokala puben.
5) att havet är runt hörnet, och är fantastiskt dramatiskt de flesta av dagarna.
6) att kängurur och papegojor bor på trädgården.
7) att aldrig behöva ha med sig tjocktröja, och enda anledningen till långbyxor är att du ska rida.
8) att efter idogt letande hitta finfina vänner med hjärtan av guld.
9) att stallkatterna även var huskatter.
10) att arbeta så fysiskt hårt att man bara slocknar om kvällarna.
Botten 10
1) att man måste köra till allting, alla avstånd.
2) att det finns typ hundra olika djurarter som kan döda dig.
3) att det tar sån tid att lära känna nytt folk mitt ute i ingenstans.
4) att mocka kan bli väldigt ensidigt i slutet av dagen.
5) att hundarna ALLTID skäller, på ALLT.
6) att kängurur inte har något bilvett alls.
7) att man kan få lite väl mycket tid till tankar och ting.
8) att man inte kan bada hur och när man vill! Förbaskade hajar!
9) att telefon och internettäckningen kommer och går precis som den själv önskar och vill. Utan förvarning eller omtanke om människor som sätter sin tillit till denne.
10) att Australien är långt borta från familj, vänner och kultur. När man råkar älska det så mycket!
On my way
Då var man på flygplatsen och svenskt tangentbord! Det kan väl glädja även den mest uttråkade, vilken skulle kunna vara jag. Dagen hittills har bestått av jobb 4-7 där jag mest pussade på hästarna än någonting annat, och skällde lite på dem när de bråkade. Samtidigt som jag försökte undvika regnet. Och hur mycket lättare är det inte att lämna en plats när det är dåligt väder? Känns lite mindre ont i hjärtat, fast bara lite.
Nu blir det inget mer busande med kitkat, inga mer bersmygningar till stallet om kvällarna bara för att få höra hästarnas nöjda frustande. Inga mer kvällspromenader längs havet i solnedgången. Inga fler öl på tavernan eller en pubpersonal som säger "jaha, där har vi vegetarianen igen".
Men det känns bra att vara Påväg MIT nya äventyr, att få resa och se vad som kommer hända härnäst. Att bara ha blanka tomma sidor framför mig, en oupptäckt värld. Nu fortsätter äventyret. Och mitt första stopp är Melbourne.
Vi hörs när jag är där!