Då var Valborgsmässoafton snart över. 14timmar arbete avklarade och två dagar ledighet att se fram emot. Jag är trött, trött men nöjd. Utförligare inlägg väntas när krafterna återkommit.

Godnatt!

Så, vad har hänt sen sist? En hel del för min del, pappa har kommit och gått. Vi har haft en helt underbart jättehärlig vecka tillsammans bestående av promenader, hav, mat, grönska och allmänt jättehärligt. Nu är han dock påväg tillbaka till kalla norden, denna gång själv med bilden, stackarn.

I vilket, för min del har det hunnit hända en del på jobbet med. Full rullre hela veckan, först det "vanliga" och sen analkande inför valborg. Och då det är minst 150 personer som väntas hit ikväll är det en hel del förberedelser. Framför allt när vi gör all mat från start. Vilket i sin tur betyder att att det stinker kött i hela köket då Ann.Charlott och Ursula stod och stekte och la in rostbiff i ugnen, inga slamsor, utan feta 5kilos klumpar kött. Och jag i min tur satt ute i solen med Charlott och skalade potatis, kackade potatis, skalade äpplen, hackade äpplen, skalade ägg och hackade ägg. Effektiv arbetstiid; timmar. 12kilo potatis till att börja med. OCh idag fortsätter det.

Hann även med min målning igår och träffade efteråt Josse en sväng i Nice. Trevligttrevligt.

Nu väntar jobbet. Ciao!

Måndag och vardag. Fast en väldigt väldigt bra sådan. Och med tanke på att pappa är här inte riktigt helt vardag ju. Samt att solen skinit och värmt på riktigt, lika mycket som igår. Jobbat som en tossa, bakat bullar, lagat mat, tagit emot besökare, pratat med alla som undra hur det var att komma tillbaka och hur jag kom tillbaka osv i en oändlighet. Pratat i telefon, diskat, tvättat, update över livet med AC, skolkat kören. Ja ni fattar va? Mycket, och härligt. Jag skulle verkligen inte klara av ett stilla jobb, det skulle bli en omöjlighet helt enkelt. Tur att det är fart och fläkt för mig med andra ord.

Och inte blev det lugnare efter jobbet. Först lugnt eftermiddagsätande av melon och ost med pappa, sen ombyte och ner till havet för ett dopp, snabbt upp igen för ombyte till att gå ut och äta innan kören hann dyka upp. Vilket vi hann. Och då blev det Jimmy's, en trevlig restaurang vid borgen. Där satt Ingegärd, den gamla kantorn, som är här på besök, så jag och pappa slog oss ner brevid henne vilket var jättetrevligt.

Min katt har även fått näsa för livet som social fransk utekatt, villket innebär att hon strosar runt i trädgården och hälsar på människor när hon själv känner för det, samt jamar på mig när hon vill nåt. Undrar jag hur bortskämd hon blev egentligen när jag var borta. Inte henne emot dock, kanske möjligtvis hennes matte som får leva aningens med med konsekvenserna av en mysig och väluppfostrad men bortskämd katt.

Nu väntar sängen
Bonne nuit!

Och här blev det några bilder från resan med.

25 timmar i en bil. Frågade ni mig i förra veckan skulle jag säga aldrig. Fråga mig idag och jag svarar, "Med vem eller vilka och vart? När?" Trots värkande kropp, dålig sömn, trötta ögon, dryga böter och en kokande motor har resan varit superb.

Började 17.30 i ett kallt men vackert Sverige och chauförren bakom ratten var jag. Neråt begav det sig, neråt mot Helsingborg. För när man kan välja att åka båt, då gör man det. Sagt och gjort, Helsingborsfärjan blev det. Det var med aningen till oro vi såg att när vi närmade oss färjan var det 5minuter kvar till avgång. Inte nog med det, det var även lite kö. Så bilen fick snällt ställa sig sist, och eftersom vi bytt chauför vid macken innan behövde jag bara sitta med och vara glad. Och glad var inte bara jag, vi kom nämligen på färjan. Sedan begav det sig in i Danmark, som var ett kort land, i alla fall för oss att köra i. Och Snart var det dags för nästa färja. Men innan jag berättar om den är det på tiden att jag nämner vårt sällskap utöver de två bilarna pappa och jag. Det var nämligen så att en ljudbok eller två slunkit med. Och ljudboken för hela våran resa var "Hobbiten" av J.R.R Tolkien. För mig som redan läst den och pappa som läst ringen triologin, var detta ett utmärkt val. För chauffören var det som att höra någon prata och på detta sätt hålla sig alert och för passageraren en vaggvisa. För oss båda var det en saga med bra berättare och fantastisk berättelse.

Men låt mig övergå till nästa färja. Det var då Rödby-Puttgarden som gällde. När vi kommer till terminalen ser vi att det är en dryg halvtimme tills nästa färja ska avgå. Drygt säger vi till varandra, något vi dock inte kan berättiga att tycka i mer än fem minuter då vi ser bilar komma ur och själva får åka på strax efteråt. Därpå dröjer det inte mer än 2minuter innan färjar drar iväg. Sedan blev det Tyskland. Och med Tyskland kom Autoban, först Autoban under natt och sedan Autoban under dag. Smärtfri, enkel, trevlig och framför allt snabb körning. Länge färdades vi denna väg, men fina stopp precis längs vägen och bra fart på vägen. Men även jag blir lite fundersam över farterna när man ligger i 150km/h och hör hur det svishar om bilen som precis kör om. Att de olyckor som sker på vägarna är stora kan man lätt förstå.

Helt problemfritt var så detta långa, långa land Tyskland, problemfritt, smidigt och fräsha rastställen. Österike skulle dock visa sig aningens dyrare, trots att vi var där i en halvtimma max. 120euro närmre bestämt. Böter på att vi inte betalat motorvägsavgiften innan vi kom in i landet. Klantigt må hända, men skyltarna, eller varningarna om detta. Var var dem? Ingenstans, och var var polisen? Direkt på andra sidan gränsen. Men utöver detta lilla men dyra missöde var det inte mycket som hände i Österrike.  Om det var vackert i Tyskland och fint i Österrike, bleknade detta snabbt så snart vi kört in i lilla landet Schweiz. Vackrare och mer varierande får man leta efter. Så vackert var det att det blev två promenader och en kokande motor. Vilket innebar ytterligare en paus. Men desto mer tid att njuta av omgivningarna.

Nu kanske ni känner att det börjar dra ut på tiden, bli tyngre att läsa och lite långdraget? Oroa er inte, det var precis så det kändes bakom ratten, och i bilen i huvudtaget. Men Italien närmade sig. Och med Italien vägtullar, och tät och mycket trafik. Många byten för att komma till rätt väg och pappa var glad att han slapp köra med tanke på att Essingeleden enligt hans tycke är tuff nog. Men efter ett tag var det återigen rätt fram på motorvägen, ett ganska långt tag nu. Och efter detta långa tag i Italien återsod bara ett kort tag i Frankrike.

Väl i Frankrike väntade huset och katten! Allt mådde lika bra som jag önskat, om inte bättre och pizzan beställdes snabbt hem. Sedan sängen och för min del innebar detta en kurrande katt. Som natten igenom slickat mig på näsa, kind och öra. Skönt att man är populär.

En lång men härlig resa! Och idag har det varit åtehämning på strand, i vatten och med promenader och restaurangbesök x3 Livet är allt bra ibland.
Natti och ciao på er!