1 år

Idag, ett år senare är jag vid din grav, och ser att ni båda nu har era namn på stenen. För ett år sedan ringde det i natten och jag försvann och gick in i en egen typ av verklighet. I samma verklighet där jag mötte min familj och vi kramlade oss ihop tillsammans. I ett hav av oroligheter och grått.

Du är nu på evigt gröna ängar. Jag vill tro att där bredvid dig finns både farfar och djur. Allt från dina gamla hundar till tuvisen den tjocka chokladfärgade burman. Jag ser dig spelandes bridge i solnedgången i närhet till någon sjö. Och aldrig att du har ont.

När du tittar ner till oss ser du bara det vackra i oss och det vi lyckas göra rätt. Ingen oro eller orättvisa drabbar dig.

Älskar er båda farmor och farfar.


Halkar efter

 
Har ar jag, pa mattan I vardagsrummet, dar jag och Scotty allt som oftast spenderar var lediga tid I huset. Och inser att det har med att blogga och vara hemma var svarare an jag trodde. Bra, snabbt internet. Mycket tid att bara komma ikapp, skriva lite mer om Australien och Bangkok samt allt jag har for mig nu. Men oj vad mycket spring och don jag har for mig. Och vad mysigt det ar att bara gosa med min lilla katt eller min alskade hund. Vad harligt det ar att aterigen springa runt I Bramhult eller pyssla med diverse smasaker. For att inte saga traffa alla gamla vanner, saklart. Sa jag halkar efter har, men det far bli som det blir nu tyvarr.
 
I eftermiddag aker jag till Stockholm och tillbaka pa tisdag igen, for att sa pa kvallen aka direkt ut till familjen torp och stanna dar tills pa torsdag. Sa vad som sker har fa vi se. En dag I taget helt enkelt.
 
Men, var pa min forsta cykeltur I Sverige for detta ar igar. Superharligt! Roser pa kinderna, mossa, vantar och halsduk. Mysigt!
 
 
 
 

Att rida

 
 
"Jasså så du har jobbat med hästar nu? Det är väl bara att plocka skit och sen sitta där uppe på ryggen?" Att det är mycket skit(bokstavligt talat) det stämmer väldigt väl, men det där med att bara sitta på ryggen? Ja om det vore så skulle det väl inte vara någon utmaning eller glädje? Nä lite mer (läs gigantiskt mycket) får man allt jobba, tillsammans. Du och din häst. I vilket fall, titta och njut eller inte, det väljer du själv men bra klipp kan jag lova.

Välbekanta stigar

Solstrålarna sipprar försiktigt igenom molnen och frosten glittrar till. Molnen tar så fart i vinden och solen skiner igenom helt. Samtidigt inne i ett gammalt flickrum med lila och ljusblå tapeter slickar en pudel försiktigt en morgontröttflicka på kinden. "Upp och hoppa, vi MÅSTE ut" verkar han säga. Och så är de iväg, på med dubbla lager strupmbyxor och två tjocktröjor, innan den fodrade kappan och halsduken åker på. För i Sverige är det kallt, oj så kallt. Snön ligger kvar på sina ställen och det är is på sjöarna. Och allt är stilla, lugnt och vackert. För vackert är det, vackert och kallt.
 
 
 

 
 
Romantiskt? Ja så kändes det att vandra genom Brämhult igår, första promenaden med min älskade hund på nästan ett år och vi kunde inte fått en finare första promenad. Från sin allra vackraste sida såg jag Brämhult i fint morgonljus.För att sedan med rosiga kinder komma in i värmen och sätta på kaffekokaren och dricka riktigt svenskt kaffe. Med vaniljyoghurt och ostmacka. Fint grovt bröd och hushållsost.
 
Packa in i mina gamla garderober, upptäcka alla gamla plagg på nytt. Bara gå runt i huset, mysa med djuren, titta på tavlor och njuta av alla välkända dofter. Så ringde telefonen och Krook var påväg! Vad jag saknat den killen, så in till stan, kaffe och bulle och sedan hem till honom med film och mat.
 
 
 
 
 
 
Kunde jag önskat mig en bättre första dag i Borås? Känns det som att jag är på världens lyxigaste semester just nu? Bara nostalgisk och vinternöjd är jag. Lycklig men kall, och stel. Nu har kaffet kallnat och tror det är dags för en runda ut i skogen.
                                              Vi hörs!

I mitt barndoms kok

Hemma!
 
Oppnade dorren till det lilla huset I Bramhult igar eftermiddag. Huset dar min mor och far bor, dar en vit vovve haller till och en gra liten tiger vaktar omgivningarna. Utan att nagon visste kev jag in och overraskningen var total. Och fantastiskt mysigt.
 
Hela kvallen igar var prat, mys, mat, musik och gladje.
 
Sa nu I Sverige en manad. I losgodiset, kanelbullen och knackebrodets land.
 
 
Det sannaste budskapet I familjens kok.
 



Design by Rania Rönntoft