Idag vill jag bara vara hemma. Eller hemma? Vaknade upp imorses, efter en trevlig kvall och overnattning hos nagra vanner, och hade san saknad.

 

Saknad efter en strandpromenad dar man skymtar alperna, dar alla pratar franska och bagerierna ar lika manga som kafeerna. Efter ett glas rose med Cecile uppe i hennes lagenhet (som inte varit hennes pa over tva ar nu.) Efter en promenad langs borgen i solnedgangen. Att kvart i 8 pa kvallen i panic bege sig till kopcentret Cap3000 for att springa runt dar tills de stanger klockan 21 i forhoppning att hitta nat infor kvallen, stressa hem, gora sig iordning och forfesta samtidigt, redo infor en kvall i Nice eller Cannes. Eller varfor inte Monaco och Monte Carlo? Springandes ner till taget, ofta mer sent an i tid, med klackarna i handerna och vinflaskan likasa. Eller sittandes glatt pa balkongen, innjuta kvallsluften och atmosfaren, prata, le och ma allmant bra.

 

 

 

 

 

 

Saknad efter en lillebror som bara gar runt och spelar gitarr, kluckar, knapper med fingrarna, trummar gar runt och gor ingenting forutom massa ljud runt omkring sig. Samtidigt som ajg springer runt och gor jag vet inte vad. Busar med en vovve, klappar, borsta, ger godis och berom. Stretchar lite framfor tvn, gosar med en louiekatt, sitter vid datorn, laser, skriver, tecknar, pratar, gar en promenad. En pappa som ar ute i tradgarden, fixar, donar, kommer in jordig och hungrig, lagom till kaffet eller lunchen. En mamma som nojd gar runt i huset, lika nojd och glad som Scotty over att hela familjen ar under samma tak. Stadar, pysslar, lagar mat och pratar.

 

 

 

 

Saknad efter en Krook att bara aka till sadar. Komma forbi och prata i timmar. Kolla pa Lost, ata popcorn och bara vara. Aka bil i timmar mitt i natten bara for att det ar trevligt, hitta en sjo och ta ett nattdopp. Ta en kaffe nanstans pa ett fik och pika varann om det mesta och ingenting. Nyfiket fraga om det senaste vi redan vet allt om, for kanske finns det nagot vi missat?

 

 

 

 

Saknad efter en Rania att prata flum med, att hanga med i storsta allmanthet, vardagligt och naturligt. Att inte ha det som en punkt pa "gora nar jag ar hemma" listan, utan bara kunna skicka ett sms och ses en timma senare. Att ta bussen ner till stan och vandra runt ett tag i affarer for att sedan ga hem till henne och bara hanga ett tag.

 

 

 

Saknad efter ett sasongliv dar dagarna flyter in i varandra, dar mandag likaval kan vara lordag och dar det alltid finns nagon att gora nagot med. Nagra ar pa kvallsakning, nagra andra gor sig redo for en utekvall/natt. For att inte glomma de som sitter hemma, med nybakat och en film som precis borjat rulla, eller ett bradspel nyss utplockat. De som gar en promenad for att komma ut i den harliga kvallskylan och sedan hamnar hos grannen for att prata bort sa ett par timmar.

 

 

 

Idag ar en av de dagarna, dagarna da jag undrar var jag hor hemma och hur man slar sig till ro. Finns det verkligen en plats jag kan stanna pa och finns det nagon jag kan fa en vardag med? Och jag vet inte. Hur ska man veta? Och trivs man dar man ar, finns det nagon mening med att aka tillbaka till sin barndomsstad bara for att man borde? Vad finns dar som inte finns dar jag ar nu for mig? Att kunna hitta min plats och se mina drommar, ga de stigar som kanske finns for mig. En av de dagar da jag saknar och ar vilse, men anda inte utan en stig att folja.