Då var man på flygplatsen och svenskt tangentbord! Det kan väl glädja även den mest uttråkade, vilken skulle kunna vara jag. Dagen hittills har bestått av jobb 4-7 där jag mest pussade på hästarna än någonting annat, och skällde lite på dem när de bråkade. Samtidigt som jag försökte undvika regnet. Och hur mycket lättare är det inte att lämna en plats när det är dåligt väder? Känns lite mindre ont i hjärtat, fast bara lite.

Nu blir det inget mer busande med kitkat, inga mer bersmygningar till stallet om kvällarna bara för att få höra hästarnas nöjda frustande. Inga mer kvällspromenader längs havet i solnedgången. Inga fler öl på tavernan eller en pubpersonal som säger "jaha, där har vi vegetarianen igen".

Men det känns bra att vara Påväg MIT nya äventyr, att få resa och se vad som kommer hända härnäst. Att bara ha blanka tomma sidor framför mig, en oupptäckt värld. Nu fortsätter äventyret. Och mitt första stopp är Melbourne.

Vi hörs när jag är där!