Melodifestivalskväll igår, som så många andra i Sverige, och liksom n'stan halva Sverige tyvkte jag att rätt låt vann. Så, då var det sagt och jag kan börja skriva lite om vad som sker hör i Idre. Marcus ligger uppe och sover, om en timme ska vi upp till fjället med Liza och Viktor och åka lite. Två blåa ben är resultatet efter förra veckan och gårdagens snowboardåkning, och idag fortsätter det. Bara för att jag inte kan ha pjäxor betyder det inte att jag inte kan ha boots. Sen blir det jobb i hyran på eftermiddagen och det är mer eller mindre min söndag so far. Nu upp och väcka sömntutan och sen bär det av upp i backarna!

Hemma idag då mina fötter fortfarande inte riktigt vill vara med, och när pjäxor ingår i jobbklädseln blir det tufft en dag som denna. Men tuffast är det ändå för mitt huvud, och min kropp. För jag är ju pigg. Pigg, frisk och energisk. Tur då att man kan få en barnvakt, framför allt när saknaden efter min älskade Scotty river i mig. Att en helg med en liten hund kan göra så mycket. Nu vill jag bara att han ska komma tillbaka hit och vifta på sin svans, studsa runt lite och tigga när godsaker kommer fram. Någon att mysa lite med på golvet. En mjuk päls att gosa in sig i helt enkelt.

Men det var faktiskt inte min Scotty saknad jag hade tänkt skriva om i detta blogginlägg. Tanken var att jag skulle berätta lite för er om vad jag gjort hittills idag, och hur fina Liza Och Viktor är som låter mig vara hundvakt. Morgonpromenad ner till sjön och på isen en sväng med Charly började dagen med, i strålande sol och morgonkyla.







Lite frukost åts så när vi var tillbaka här, följt av telefonsamtal och småplock i huset. Så började myrorna krypa i hela kroppen och vips var det skottade på altanen. Inte hela, det måste jag erkänna, men så mycket styrka har jag inte i mina armar, och inte tålamod heller för den delen. Så varför inte sätta mig och klippa och klistra lite? Bara för att ha nåt att göra. Sagt och gjort, tidningar letades fram och som en toka letade jag igen varenda litet skyffe i vårt hus. Men helt resultatlöst. Vi har nämligen inget lim. Så in i köket, kolla "recept" på datorn och nu väntar jag bara på att klistret ska svalna så jag kan börja limma.

Fötterna måste vila, solen lyser, mamma och pappa vill ut i längdspåren innan de ska sätta sig i bilen och fara hemåt igen. Så efter en fruktost framför vasaloppet klädde vi på oss. Jag och Marcus bylta på lite av varje och mamma och pappa tog av sig lager efter lager. De skulle ut i spåren och vi skulle gå och njuta av fjällen. Så kom vi tillslut till Nipfjället och tog oss upp på kalfjället. Och vad det var vackert. En överlycklig pudel som bara studsa, lite missnöjd över att mamma och pappa stack iväg utan oss, men efter ett tag försvann den oron och ersattes av glädje att få leka i snön.









Om förmiddagen gjort mig lycklig? You bet!