Idag har det rensats ogräs! In i rabatter, med shorts, bikini och trädgårdshandskar. Det var varmt vill jag lova. Men resultatet ska man inte klaga på, förutom att jag rev sönder mina ben så fruktansvärt när jag skulle kapa grenar på träd och buskar. Men mödan värt när jag runt 2tiden går ner till havet med Cecilie och dyker i vattnet. Helt underbart! Detta följs av tre timmars solande/sovande/läsande/pratande på stranden, samt en magnum white på vägen hem. Och trots att jag var duktig och smörjde in mig har jag minnsan blivit en grad mindre vit. Lång väg kvar till brun, menmen. Nu ska här spelas monopol ute vid poolen till ljudet av fågelkvitter och syrsor.



Cherioos!

Ett år har gått sen sist. Och inte mycket verkar ändrats. Bilarna kör fortfarande som galningar på vägar vi inte ens skulle drömma om att köra på i Sverige. En blond flicka väcker fortfarande lika mycket uppmärksamhet varän hon går. Havet är lika strålande blått och underbart. Waynes är fortfarande our place in Nice. Pain au cholat, ostar, rosé och färska grönsaker från marknaden. Ja livet är sig likt sen sen, och det är härligt.

Skillnaden, någon att bo med, välbekanta områden. En medvetenhet om fransmännen och ett umgänge att kalla mitt. Det är ännu bättre. En känsla av att komma hem.


Utsikt från balkongen

Inte bara till denna blogg utan även till Rivieran. Same place, new plans! Var nog allt jag tänkte säga just nu, återkommer snart, när jag fått lite sömn, lite sol och lite hav.

Ciao!

DÅ har jag snart varit hemma i Sverige i två månader och vilat upp mig, umgåtts, njutit och haft det allmänt skönt. Fast väldigt rastlöst, föga förvånande. Nu är det dock snart slut på livet i Borås och snart sitter jag återigen på ett plan ner mot Nice. Vad jag längtar! Nere väntar redan Cecilie på mig och när jag väl kommit ner flyttar hon in till mig och vi kommer att spendera två härliga sommarmånader i Cagnes sur Mer.

Så, låt den franska sommaren komma! Je la manque, beaucoup.