Dimman var tät, ju närmare Kinnekulle vi kom, ju mer kändes det som att vara på fjället nar dimman bara sänker sig ner och liftarna en efter en stängs för att man varken kan se vad som ligger framför eller bakom. Ut I detta möttes jag av Kinnekulle och området där mina föräldrars nya (fast äldigt gamla) torp ligger. Ett torp med så mycket historia och mystik att jag skulle kunna gå där I veckor och bara öppna dörrar, kika in i skåp och gå runt på tomten.

 

En bostadsbyggnad, lilla stugan som ni ser på översta bilden och så gamla stallet som är pä den andra bilden är de hus som ligger på tomten och som alla tre bildar "torpet". Gamla stallet är det äldsta av huset och har det gamla utedasset.

 

Men det är inte bara familjens torp som gör det magiska så magiskt. Det är hela omgivningen och området. Att allt andas det gamla Sverige, det man bara ser I historieböcker och sagor. Som att kliva rakt in i en av Selma Lagerlöfs romaner eller gå in i barnboksvärldens och Elsa Beskows fantastiska bilder och fantastiska drömmar

.