Då var helgen över, och redan imorgon är det helg igen. Första maj har varit och nog känns det faktiskt som att åren börjar närma sig. Solen lyser och man känner hur strålarna trevandes försöker värma en kall kind. Tussilagorna springer fram i varje dikeskant och blåsipporna tittar försiktigt fram.

 

Men det var inte våren jag tänkte skriva om nu, utan hur det var att ha en norsk fin filur i Brämhult. En norska som man pratar väldigt mycket Frankrike och Rivieran med, en norska som man börjar le bara man ser. Är så glad i dig vännen!

 

Vin, goda ostar, självlysande mobilskal, fniss, skratt, utgång, film, mys, prat och glädje.Är så fantastiskt skönt ibland att bara prata av sig och faktiskt ses. Sen Frankrike har det inte blivit mycket annat än facebook och Skype. Men vet ni vad, när man reser runt en del som jag gjort nu behöver man lite då och då få träffa de där vännerna som känner en utan ord, som vet hur man fungerar och inte undrar varför man studsar runt eller har svårt för att sitta still. De vet ju redan att de är sån jag är.

 

 

 

Våra fantastiska skal från H&M. Så mycket kul man kan ha med det lilla!