Jag orkar inte mer. Jag klarar verkligen inte av att se det som sker i världen just nu. Att vara orolig för att mina närmsta ska drabbas av enskilda människors hat. Hela gårdagen såg jag springande glada barn på promenaden i mina tankar. Hela gårdagen förundrades och förfärades jag över det hat medierna göder ut. Ytterligare en tragedi och ytterligare en anledning till att hata varandra är de budskap jag läser.
Jag bryr mig inte om vem du är som kan döda över 80personer utan att blinka. Jag bryr mig inte varifrån du kommer eller varför du gör det. Vad jag bryr mig om är att du kan göra det. Att vi lever i en verkligen där människoliv ses som något enskila personer har rätt att släcka. En värld där vi mer och mer säger "vi" och "dem". Där våra liv är mer värda än deras liv. En vardag där deras åsikter är skilda våra, och de behöver tänka om. Vilka är vi och vilka är de?
Jag har ingen aning, men jag vet att vi matas med hat, matas med att vi minsan är lite bättre, lite finare, lite mer vältalig och "riktiga människor". Om vi är det, hur kan vi tillåta att det uppstår ett vi och dem? Om vi är bättre, varför stänger vi gränser och säger att det beror på ideologi. Om vi verkligen nu vore bättre, skulle vi inte se till varför det är okej att stänga gränser idag. Skulle vi inte fokusera på det faktum att vi värderar människoliv så lite att över 80 barnfamiljer som nationaldagsfirar på en strand kan bli dödade? För det handlar om vi och dem. Det handlar om att hat föder hat och att vi dagligen får se i medier hur våra liv värderas högre. Hur ska vi kunna undgå attacker om alla inte får ett värde? Om det finns människor som ser att de är "dem". Som ser hur deras familjer och vänner inte räddas utan stängs ute från vår värld? Hur ska vi kunna undgå hatet om vi fortsätter att föda det?
Jag orkar inte med världens ondska, men jag kan inte undvika den hur gärna jag än vill. Nästa gång jag strosar längs promenaden i Nice vet jag att ondskan kommer synas tydligt och obarmhärtigt. Frågan är vad jag gör med det. Hatar jag "dem" eller försöker jag att bli ett vi? Jag vet ärligt talat inte, men jag kan bara hoppas att går att bli en mänsklighet, på en jord. Ett folk oavsett bakgrund. Jag vill tro på kärlek framför hat, men vågar jag hoppas att det går?
"Ingen kopiering eller användning av bilder utan min tillåtelse!"
När det är för fint for att vara inne får man hitta på saker man kan göra ute. Som måla ett skrivbord till exempel. Med trasiga naglar och halvgnagt nagellack. För att inte glömma bort att jag dyker upp i spegeln med, utan att inse det förrän i efterhand, Såklart fran torpet, såsom allt annat.
"Ingen kopiering eller användning av bilder utan min tillåtelse!"
Får man förmånen att gå och utforska, inte bara för att man själv vill, utan för att man har en hund som även behöver. Låt oss se även här hur det kan se ut.
"Ingen kopiering eller användning av bilder utan min tillåtelse!"
Ikväll väntar Opera med mamma och Jonatan. Här nedaför kommer bilder och text fran GöteborgsOperan. Ska bli spännande att se, ser fram emot en show och en kostymupplevelse!
Äntligen får vi återse den förslagne fixaren och barberaren Figaro, som hjälper sin trånsjuke vän greve Almaviva att få sin älskade Rosina, trots att hennes gamle förmyndare doktor Bartolo gör allt för att lägga beslag på henne för egen del. Med listiga upptåg, falska förklädnader och sprittande musik drivs handlingen framåt i ett rasande tempo, där fyra dansare och den ovanligt dansanta herrkören sprider oro omkring sig iförda uttjänta tjeckiska brandkårsuniformer.
Lovorden har haglat över David Radoks tokroliga uppsättning av Barberaren i Sevilla, som nu ges för fjärde gången på GöteborgsOperan efter premiären 2000 samt nypremiärerna 2002 och 2007. Samma uppsättning spelades också vid ett bejublat gästspel på den stora operafestivalen i Aix-en-Provence sommaren 2005.
Olof Boman dirigerar för första gången på GöteborgsOperan. I rollen som den finurlige barberaren möter vi återigen Åke Zetterström, medan sköna Rosina sjungs av Ida Falk Winland, välkänd för Göteborgspubliken sedan Julius Caesar och Alcina. I Alcina kunde vi även njuta av Martin Vanberg, som nu gör Greve Almaviva. Operahusets egen Markus Schwartz sjunger den liderlige Doktor Bartolo i denna uppsättning.
Text och bild som sagt från Göteborsoperan
"Ingen kopiering eller användning av bilder utan min tillåtelse!"
Nu får alla trakifpliktiga blunda, och likaså min mor titta bort och blunda, kanske inte lasa alls.. En väldigt väldigt dålig ovana som jag hade som ung och stressed. INTE att rekommendera och skulle väl kanske inte direkt ske idag. Inte att härma som sagt. Sminkande i bil när man kör, allt för att spara några minuter. Kom hellre försent eller låt någon annan köra, eller varför inte, kom osminkad.
"Ingen kopiering eller användning av bilder utan min tillåtelse!"
Att vara 24år, få förmånen att vara med sina föräldrar, åka ut en onsdag med mamma, en katt och en hund, för att på fredagen möta upp en pappa på tågstationen. Att ha 5dagar i ett Sverige nar det är som vackrast, när allt börjar bli grönt men ingenting riktigt blommat ännu.
Att dessutom ha inte ett, utan 3torp där man kan göra precis hur lite eller hur mycket man själv vill. Och som redan är som en drömvärld i sig. Både tack vare mina foräldrars längtan att bevara det gamla, men ocksa för att det finns något att bevara.
Som sagt har jag tillbringat en vecka nu, först med mamma, sen med både mor och far och så två dagar själv med min älskade hund på det. Vi borjar väl med lite bilder på det arbete vi alla lagt ner, så får vi se var vi hamnar efter det.
Mamma hade sitt projekt i trappan, bort med den gamla tapeten, spackla och på med ny tapet. Easy peasy? Inte så lätt som man kan tro vid första anblicken, men skam den som ger sig.
Jag höll till i mitt vanliga rum och tejpa, måla och hade mig. Precis som vanligt.
För att sedan få lite hjälp av min käre far, för det där med silikon och fogmassa, nej, det har jag minsann ingen koll på.
Men efter ett tag hade han fått nog av mig, såg den öppna dörren och tog sig ut i trädgarden. En sak är saker, vet du inte var pappa är, gå ut och leta. Titta bland buskar och träd, det är där han håller till.
En liten, liten glimt av vårt arbete och glada slit.
"Ingen kopiering eller användning av bilder utan min tillåtelse!"
Ni vet ibland när man är med sin mamma, och bara fnissar, känner hur sprallig man blir igen och hur båda liksom tycks bli några år yngre bara genom en blick eller tanke. Så var det häromdan när vi firade mormor. Helt plötsligt var det inte riktigt lika kul längra och vi behövde underhålla oss lite. För en gångs skull var det inte jag, utan min mamma som föreslog att jag skulle ta fram kameran och Elin var inte sen att joina oss i bilden. Två glada biler bjuds alltså på här.
"Ingen kopiering eller användning av bilder utan min tillåtelse!"
Även här en bild med annat än bara grönt, men lägg märke till hur fantastiskt underbart vackert gröna fjällbjörkarna är, och hur fint de gör sig till den lilla sjön vid foten av Riksgänsens fjäll, som förovrigt är anledningen till att sjön var så stor, fjällen smälter och låter sommaren komma fram. Låter det gröna knoppa ut i full blom.
"Ingen kopiering eller användning av bilder utan min tillåtelse!"
1:a maj fyllde mormor min 85, och idag var det dags för firandet av den gamla, men väldigt pigga damen. Och säg det släktfirande utan släktfoton. Så först ut mormor, och sen mormor + barnbarn. Och som alltid är det lika enkelt att få alla att stå still och se normala ut. Och då är vi ju faktiskt inga barn längre. Eller? Vilket fall, här kommer lite bilder.
Och jag vilar nu ut mig i soffan glad som alltid efter att sett min släkt en liten stund.
"Ingen kopiering eller användning av bilder utan min tillåtelse!"
Så mycket mer än moln, men lägg märke till molnen framför allt, hur de är vita ovanfor, men tittar du närmre ser du att det är nästan svart, att det är storm. Det var dit vi skulle tillbaka, till stormen.
"Ingen kopiering eller användning av bilder utan min tillåtelse!"
Så låt oss se en halvsuddig bild på dagens outfit. I alla fall för tillfället, räknar med att det hinner ändras både en och två gånger. Som så ofta en lördag, framför allt I Borås när det är vår och familjen vill ha hjälp I trädgård under dagen.
"Ingen kopiering eller användning av bilder utan min tillåtelse!"
Kan ni tänka er vad som hände när Cecilie var på väg hem? Rania, min fina fotograf och vän sedan gymnasiet var påväg ner till Göteborg från Stockholm. Så när en åkte hem fick jag en annan att leka med. Så fram med lite mer vin, låt skrattmusklerna jobba igen och nu ni, PRATDAGS. Vad har hänt, vad har inte hänt? Varför? När? Vem?
Mötte upp henne runt 7på söndagkvall och runt 6på måndagmorgon la jag mig för att sova i soffan och hon gick in i sovrummet, för att bara några timmar senare vakna upp och prata igenom igen. Lyxigt!
Här kommer tre mörka och halvsuddiga bilder på min fina Rania.
"Ingen kopiering eller användning av bilder utan min tillåtelse!"
Då var helgen över, och redan imorgon är det helg igen. Första maj har varit och nog känns det faktiskt som att åren börjar närma sig. Solen lyser och man känner hur strålarna trevandes försöker värma en kall kind. Tussilagorna springer fram i varje dikeskant och blåsipporna tittar försiktigt fram.
Men det var inte våren jag tänkte skriva om nu, utan hur det var att ha en norsk fin filur i Brämhult. En norska som man pratar väldigt mycket Frankrike och Rivieran med, en norska som man börjar le bara man ser. Är så glad i dig vännen!
Vin, goda ostar, självlysande mobilskal, fniss, skratt, utgång, film, mys, prat och glädje.Är så fantastiskt skönt ibland att bara prata av sig och faktiskt ses. Sen Frankrike har det inte blivit mycket annat än facebook och Skype. Men vet ni vad, när man reser runt en del som jag gjort nu behöver man lite då och då få träffa de där vännerna som känner en utan ord, som vet hur man fungerar och inte undrar varför man studsar runt eller har svårt för att sitta still. De vet ju redan att de är sån jag är.
Våra fantastiska skal från H&M. Så mycket kul man kan ha med det lilla!
Ostar från Saluhallen och lite rött till det.
Borås största Kebab?
"Ingen kopiering eller användning av bilder utan min tillåtelse!"
Ikväll kommer hon, den abslout bästa norska jag känner! Längtar mig sönder som en tok, men nu, snart är hon här! åååh vad det ska bli mysigt I helgen! Så räkna med att det blir tyst här på bloggen under helgen men desto mera livat I Borås med omnejd. Snart så!!
"Ingen kopiering eller användning av bilder utan min tillåtelse!"
För nu lite drygt en vecka sedan, tisdagkvällen förra vecka mer exakt åkte jag och mamma ut till torpet för att där ha två heldagar av arbete och mys. Och vilka dagar. Att bara få vara med mamma och Scotty ute i denna fantastiska miljö så långt från stress och måsten, men ändå med så mycket liv och rörelse, mit i lugnet. Att sedan dessutom vara där för att måla och jobba med huset gjorde ju det hela ännu bättre. Fantastiska två dagar.
Före och efter på dörren, ser ni någon skillnad? Den vita färgen är inte målad ännu på efterbilden, så det får ni ha överseende med.
Fikapaus i köket.
Så blev det en och annan promenade med en lycklig vovve, och två lika lyckliga kvinnor. En glad dotter och hennes mor. Fantastiska dagar och fortfarande lite lyrisk glädje, får nastan energi bara genom att titta på bilderna igen.
"Ingen kopiering eller användning av bilder utan min tillåtelse!"
Dimman var tät, ju närmare Kinnekulle vi kom, ju mer kändes det som att vara på fjället nar dimman bara sänker sig ner och liftarna en efter en stängs för att man varken kan se vad som ligger framför eller bakom. Ut I detta möttes jag av Kinnekulle och området där mina föräldrars nya (fast äldigt gamla) torp ligger. Ett torp med så mycket historia och mystik att jag skulle kunna gå där I veckor och bara öppna dörrar, kika in i skåp och gå runt på tomten.
En bostadsbyggnad, lilla stugan som ni ser på översta bilden och så gamla stallet som är pä den andra bilden är de hus som ligger på tomten och som alla tre bildar "torpet". Gamla stallet är det äldsta av huset och har det gamla utedasset.
Men det är inte bara familjens torp som gör det magiska så magiskt. Det är hela omgivningen och området. Att allt andas det gamla Sverige, det man bara ser I historieböcker och sagor. Som att kliva rakt in i en av Selma Lagerlöfs romaner eller gå in i barnboksvärldens och Elsa Beskows fantastiska bilder och fantastiska drömmar
.
Jag njöt redan forsta sekunden jag kom ut dit, och tre dagar senare åkte vi dit igen, jag mamma och Scotty! Då för att måla, gräva och jobba med bostadshuset. Inlägg kommer senare i veckan om de två dagarna. Nu, se på sagolandskapet eller gå ut i svenska skogen tihi.
"Ingen kopiering eller användning av bilder utan min tillåtelse!"
Träffade fina kusin Malin för fika och prat I lördags, viket ledde till thejkväll hemma hos henne senare på lördagen, en himla kul kväll! Trots skumt folk och alltför många unga pa X&Y, så var det en riktigt härlig kväll. Här kommer lite bilder på fina tjejer.
"Ingen kopiering eller användning av bilder utan min tillåtelse!"
Idag, ett år senare är jag vid din grav, och ser att ni båda nu har era namn på stenen. För ett år sedan ringde det i natten och jag försvann och gick in i en egen typ av verklighet. I samma verklighet där jag mötte min familj och vi kramlade oss ihop tillsammans. I ett hav av oroligheter och grått.
Du är nu på evigt gröna ängar. Jag vill tro att där bredvid dig finns både farfar och djur. Allt från dina gamla hundar till tuvisen den tjocka chokladfärgade burman. Jag ser dig spelandes bridge i solnedgången i närhet till någon sjö. Och aldrig att du har ont.
När du tittar ner till oss ser du bara det vackra i oss och det vi lyckas göra rätt. Ingen oro eller orättvisa drabbar dig.
Älskar er båda farmor och farfar.
"Ingen kopiering eller användning av bilder utan min tillåtelse!"
Har ar jag, pa mattan I vardagsrummet, dar jag och Scotty allt som oftast spenderar var lediga tid I huset. Och inser att det har med att blogga och vara hemma var svarare an jag trodde. Bra, snabbt internet. Mycket tid att bara komma ikapp, skriva lite mer om Australien och Bangkok samt allt jag har for mig nu. Men oj vad mycket spring och don jag har for mig. Och vad mysigt det ar att bara gosa med min lilla katt eller min alskade hund. Vad harligt det ar att aterigen springa runt I Bramhult eller pyssla med diverse smasaker. For att inte saga traffa alla gamla vanner, saklart. Sa jag halkar efter har, men det far bli som det blir nu tyvarr.
I eftermiddag aker jag till Stockholm och tillbaka pa tisdag igen, for att sa pa kvallen aka direkt ut till familjen torp och stanna dar tills pa torsdag. Sa vad som sker har fa vi se. En dag I taget helt enkelt.
Men, var pa min forsta cykeltur I Sverige for detta ar igar. Superharligt! Roser pa kinderna, mossa, vantar och halsduk. Mysigt!
"Ingen kopiering eller användning av bilder utan min tillåtelse!"
"Jasså så du har jobbat med hästar nu? Det är väl bara att plocka skit och sen sitta där uppe på ryggen?" Att det är mycket skit(bokstavligt talat) det stämmer väldigt väl, men det där med att bara sitta på ryggen? Ja om det vore så skulle det väl inte vara någon utmaning eller glädje? Nä lite mer (läs gigantiskt mycket) får man allt jobba, tillsammans. Du och din häst. I vilket fall, titta och njut eller inte, det väljer du själv men bra klipp kan jag lova.
"Ingen kopiering eller användning av bilder utan min tillåtelse!"
Solstrålarna sipprar försiktigt igenom molnen och frosten glittrar till. Molnen tar så fart i vinden och solen skiner igenom helt. Samtidigt inne i ett gammalt flickrum med lila och ljusblå tapeter slickar en pudel försiktigt en morgontröttflicka på kinden. "Upp och hoppa, vi MÅSTE ut" verkar han säga. Och så är de iväg, på med dubbla lager strupmbyxor och två tjocktröjor, innan den fodrade kappan och halsduken åker på. För i Sverige är det kallt, oj så kallt. Snön ligger kvar på sina ställen och det är is på sjöarna. Och allt är stilla, lugnt och vackert. För vackert är det, vackert och kallt.
Romantiskt? Ja så kändes det att vandra genom Brämhult igår, första promenaden med min älskade hund på nästan ett år och vi kunde inte fått en finare första promenad. Från sin allra vackraste sida såg jag Brämhult i fint morgonljus.För att sedan med rosiga kinder komma in i värmen och sätta på kaffekokaren och dricka riktigt svenskt kaffe. Med vaniljyoghurt och ostmacka. Fint grovt bröd och hushållsost.
Packa in i mina gamla garderober, upptäcka alla gamla plagg på nytt. Bara gå runt i huset, mysa med djuren, titta på tavlor och njuta av alla välkända dofter. Så ringde telefonen och Krook var påväg! Vad jag saknat den killen, så in till stan, kaffe och bulle och sedan hem till honom med film och mat.
Kunde jag önskat mig en bättre första dag i Borås? Känns det som att jag är på världens lyxigaste semester just nu? Bara nostalgisk och vinternöjd är jag. Lycklig men kall, och stel. Nu har kaffet kallnat och tror det är dags för en runda ut i skogen.
Vi hörs!
"Ingen kopiering eller användning av bilder utan min tillåtelse!"
Oppnade dorren till det lilla huset I Bramhult igar eftermiddag. Huset dar min mor och far bor, dar en vit vovve haller till och en gra liten tiger vaktar omgivningarna. Utan att nagon visste kev jag in och overraskningen var total. Och fantastiskt mysigt.
Hela kvallen igar var prat, mys, mat, musik och gladje.
Sa nu I Sverige en manad. I losgodiset, kanelbullen och knackebrodets land.
Det sannaste budskapet I familjens kok.
"Ingen kopiering eller användning av bilder utan min tillåtelse!"
Säg en sak som Thailand är känt för, som har med avkoppling och muskler att göra. Massage tänker ni kanske, och det är alldeles precis vad vi var på igår, thai massage. Frågade lite försiktigt Fia och Petter innan vi gick, "är de väldigt hårdhänta?" Och Fia lugnade mig och sa att "det är bara att säga till så väljer de nån som är lite mjukare i nyporna". "Men det är mer strechning av muskler och leder än vad det är knådande och tryckande på vissa punkter."
Så utan att riktigt veta bad jag hade att vänta eller vad jag skulle förvänta mig gick vi till deras massageställe. Där det kostar 300bath, det vill säga 66svenska kronor. Så hade jag inte gillat det, hade kostnaden fortfarande varit överkomlig.
Och ja, jag gillade det. Det var verkligen en upplevelse och en utsträckning av muskler och ben. Lite som att gå på yoga fast istället för att nån säger åt dig vad du ska göra, sträcker de ut musklerna åt dig istället. Klassisk svensk massage ligger du på en brits och massösen står vid sidan och knådar med händer och armar. Thai massage innebär att de är lika mycket på britsen som jag. Använder ben, fötter, armbågar, ja hela kroppen mer eller mindre. Och i sin tur blir hela ni kropp masserad. Inte bara axlar och rygg, utan ben, armar, fötter och ansikte. Genom att de sträcker och tänjer på muskler så kände jag när vi gick ut hör avslappnade mina höfter och skulderblad var.
Okej jag erkänner, det var lite läskigt, lite annorlunda och ja, när hon masserade min rygg skrek jag till. Men, jag gillade det. Verkligen. Och 66kr per dag, kan ja bekosta det till på tisdag? Definitivt!
Sa jag att man fick te efteråt också? Kanske glömde att nämna det, men det får man. Bara en sån sak gör ju själen lite lycklig, även om en chokladbit gärna hade slunkit ner med. Kanske bara för att jag är chokladsugen just idag i och för sig.
Tredje dagen i Bangkok har precis börjat och jag sitter här i hotellets soffa, lyssnar till stadsljuden och tittar ut över höghus och djungel. För visst känns det som djungel när du mitt i en storstad har grönt som slingrar sig överallt, längs varje vägg och upp över alla lägre hustak.
Fuktigheten börjar kännas även här inne i hotellet, svensk som jag är väntar man gärna tills det Verkligen behövs med att sätta på ac:n, vilket man inte kan säga det samma om köpcentrumen, men där handlar det om att visa att tillgångarna och pengarna finns. Att man är tillräckligt fin för att kunna ha det kallt och svalt. Och avkopplande. Ett köpcentrum på över 7våningar och jag kände inte av stress, inte det minsta. Alla går i sin egen takt och stortsadsstressen känns väldigt främmande, bortsett från utbudet, designerna, utseendefixeringen och pengar det är.
För att så gå ut genom dörrarna, mötas av en vägg bestående av hetta och fukt. Bilar som kör förbi, mopeder som nästan nuddar dig, rödljus som blinkar, gatuförsäljare med kläder, frukt, dryck, mat av alla bestämda och obestämda sorter. Människor som pratar, skrattar, skriker, går, springer och trängs.
Gatan är ingenting som inuti höghusen, men ändå ligger de vägg i vägg. Och bara en dörr skiljer dem åt. Eller är det verkligen bara en dörr?
Fem bilder, på hur Bangkok bemött mig hittills.
Om de känns utan relation till varandra? Precis det jag pratar om, titta åt andra hållet och du får en helt annan upplevelse! Om det finns mer att vänta och fler historier att berätta? Vänta bara.
"Ingen kopiering eller användning av bilder utan min tillåtelse!"
